På äventyr

En dröm jag hade som ungdomsryttare var att träna och jobba utomlands, allra helst hos Whitaker i England för det hade Malin Baryard gjort och jag tyckte och tycker att hon är en fantastiskt duktig ryttare. 

När vi var på Euroepiska mästerskapen i Ungern så tävlade även Robert Whitaker där och vi hade tävlat mycket tillsammans redan sedan ponnytiden så vi hängde en del på tävlingarna. Jag pratade lite med Robert om möjligheten att komma över och förstod ganska snabbt att det var mamma Claire som var den som var ansvarig. Tog mod till mig och gick och pratade med Claire och John och redan någon månad senare gick lasset till England. 

Vi lastade lastbilen och tre av hästarna, May Day, Lucky Car Joter och Ircas Commerce. På vägen till England stannade vid i Frankrike i Auvers och tävlade i två veckor för att sedan rulla vidare till slutdestinationen. 

Mina föräldrar lämnade mig och hästarna och lastbilen i Huddersfield i England och där bodde jag i lastbilen i cirka tre månader och hade en otroligt lärorik tid. 

För att kunna finansiera mins egna hästar så jobbade jag så hårt jag bara kunde. Vilket jag hade gjort ändå, har alltid älskat att jobba i team, rida och ta hand om hästarna. Jag mockade och red ungefär 5-6 av deras hästar varje dag , Claire lämnade ut en lista varje morgon och när jag var klar med deras så tog jag hand om mina egna hästar på kvällarna. 

Det var väldigt nyttigt att rida och träna hästarna tillsammans hela dagarna. Vi åkte även på några tävlingar och jag var verkligen välkommen av alla i teamet, vi hade så roligt. Ingen ledig dag, inte en enda på dessa månader men det var ingenting jag tänkte på. Enda anledningen till att jag åkte dit var ju för att jobba, rida och träna och utvecklas som ryttare. Helt perfekt, vilken dröm! Jag lärde mig även att köra i vänstertrafik och min kost bestod av micrad bakad potatis med smör.

Det var ett väldigt sammansvetsat team och det var så roligt att se när John red hästarna. Han varierade underlag hela tiden på varje häst under samma ridpass. Han kunde sitta upp , rida runt lite i ridhuset för att sedan galopperna nere i någon av gräshagarna , upp och hoppa på uteridbanan för att sedan trava iväg på asfaltvägarna i uppförsbacke för lite roadwork. Just detta med träningen för hållbara hästar tog jag med mig mest. Vi red väldigt mycket roadwork med alla hästarna i skritt och trav och i rejäla backar. 

Hästarna spolades alltid av direkt efter passet, in i skrittmaskin och sedan ryktades alla ordentligt. Allt putsades varje dag och kom lastbilen hem från tävling på natten så gick vi alla upp och fixade alla hästar och all utrustning direkt. Hästarna klipptes ungefär var tredje vecka. 

Jag lärde mig mycket av tiden hos Whitakers. Fantastiska ryttare och fin hästhållning , allt väldigt noggrant med mycket varierad träning. Whitakers är ju kända för att tävla med äldre hästar i många år och det är absolut ingen tillfällighet, det förstod jag snabbt. 

Jag vill skicka med er att våga ta kontakt själv och att genomföra era drömmar. Efter tre månader i England så lärde jag mig mer än jag skulle gjort på ett år eller mer, nog för att jag sov 30 av 40 timmar av resan hem så var det värt varenda minut i sadeln och i stallet och jag fick fina vänner för hela livet. 

Kram S 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *