Årets första tävling…

Förra veckan spenderade jag inne på Helsingborgs Fältrittklubb och de traditionella tävlingarna som kallas för Trettonspelen. En fantastisk tävling i mitt tycke med möjlighet för bredden att tävla i allt från de lägsta klasserna upp till MSV A på ponny och 140 på storhäst.

Det var tekniska men sjyssta banor som krävde sin ridning och att ryttarna kom väl förberedda och det gällde att ha en plan hela vägen samt att ta väl kalkylerade beslut utifrån hur hinderna var placerade med olika tekniska valmöjligheter redan i de lägre klasserna.

Helsingborg är en väldigt bra anläggning och en väl inarbetadorganisation som kan det här med att genomgående år efter år hålla hög kvalitet på tävlingarna. Det är väldigt roligt att se hur många av de yngre ryttarna spenderar sin tid och julledighet inne på dessa tävlingar, de tittar, lär och analyserar de olika ritterna och de olika banorna.

Jag blir så stolt när jag ser det brinnande intresset, hur det glöder i ögonen på ungdomarna av att få spendera fyra stycken hela dagar på HFRK. Ja, det var till och med så att jag fick skicka hem någon för att vila några timmar innan sin egen start. Det ger mig mycket energi att coacha och supportera alla dessa ungdomar som verkligen väljer att vilja utvecklas och som har passionen. Dessutom sändes tävlingen även live alla dagarna och jag vet att många som av någon anledning inte kunde vara där tittade online. Ryttarna lär mycket av se andra ekipage så jag vet att denna helg var väldigt lärorik för många.

Några saker jag reflekterade över är vikten av att vara väl förberedd. Jag vet att jag kanske tjatar mycket om detta och jag har skrivit inlägg om det tidigare i bloggen. En stor del är den mentala biten, HFRK är en stor anläggning och för oss här i Syd så är det många kompisar, familj med mera som är på läktaren och håller tummarna. Det kan för många vara en extra press men i vissa fall en morot. Just att kunna förhålla sig till detta är bra att tänka igenom innan och att han någon med sig som hjälper till med att få fokus på uppgiften istället för allt runtomkring, att supportera i detta utifrån ryttarens och hästen behov och dagsform.

Den andra delen är bangången och de utmaningar som presenteras av banbyggaren och de olika antal galoppsprång man planerar att rida. Att ha lite koll på hur banorna rids redan i klassen innan din klass då de i flesta fall finns i alla fall en återkommande linje i nästa klass och att gå igenom skissen via Equipe appen innan bangång. Jag såg och hörde både bra exempel och mindre bra exempel på detta och väljer därför att highlighta det.

Den tredje delen är framhoppningen. Jag spenderade en hel del tid på framhoppningen och jag måste tyvärr säga att det är alldeles för många som enligt mig inte har en väl genomtänkt plan. Både rent tidsmässigt (kommer för sent eller hoppar fram för tidigt) men också hur högt man hoppar och hur man hanterar ett eventuellt missförstånd. Om ni inte har en plan och kunskap kring hur en bra framhoppning ser ut för just ditt ekipage så rådfråga era tränare hemma och be om hjälp för att få de att fungera.

 

Tempoväxling och övergångar, med hjälp av Sveriges natur!

Ni vet alla övningar ni gör när ni rider på banan eller i ridhuset eller för er tränare, prova gör dessa i olika miljöer på olika underlag.

Vi kan ta ett exempel, övergångar och tempoväxlingar. Övergångar och tempoväxlingar är den perfekta övningen för alla hästar oavsett inriktningen. Det går att göra på rakt spår, på böjt spår, innan hinder, efter hinder, på volt,  på serpentinbågar – ja ni förstår.
Varför tränar vi så mycket på just övergångar då? Först och främst så stärker det hästarna och sedan så gör det hästarna lydiga för hjälperna. Känslan när man efter en ökning på 5-6 steg bara precis flyttar axlarna lite tillbaka.
Man får ihop hästen och får den att bära mer vikt på bakbenen. Det är väldigt viktigt att hästen bär upp sig själv också när man rider framåt. Kraften måste komma bakifrån och hästen får inte fall i framvikt.
När du får till känslan att du håller om och sitter upp och hästen sätter sig i en samlad galopp på direkten utan någon inverkan i hästen mun, det är magi och det är ditt vi vill komma, likväl som att ytter bakben tar rejält för sig i en ökning och hästen explosivt men avspänt ger sig iväg på dina hjälper.
Avbrott, samling av gångarter precis som igångsättningar och ökningar med hästen framme direkt för skänkeln, bärandes framför dig. Det ingår i den dagliga träningen, ibland med mer press ibland mindre men som sagt alltid en del av träningen.
Du börjar med att samla upp hästen genom en halvhalt. Tänk lite in med bakdelen på hästen hela tiden, eller lite lätt öppna. Därefter en förhållning, mjukna, sitt till och tänk lite framåt i övergången. Helst ska hästen bli lite snabbare i bakbenen i övergången och sätta sig på bakbenen.
Att göra detta i skog och natur är givetvis det bästa. Att rida ut och ha skoj med sin ponny kan likväl innefatta övergångar och tempoväxlingar i alla gångarter. Att behärska detta på ett avspänt och medvetet sätt på en lång galoppsträcka gör att ni även behärska ridningen på en stor gräsbana. Jag har flera elever som tränar detta i samband med konditionsträningen året om på exempelvis stranden.
Passa på nu när ni har julledighet och rid ut mycket men öva övergångar och tempoväxlingar. Nyckeln till detta är som med allt annat, tålamod. Gör det noggrant och tänk på att använda din röst, sits och ben både när du vill framåt eller tillbaka. Tänk på att en mjuk hand är en stor del av vägen till framgång, alltid.  Blir hästen stark eller inte går fram för skänkeln som krävs för att lyckas på tävlingsbanan, då har ni gjort för lite tempoväxlingar och övergångar.
God fortsättning på er alla
Kram Sophie

En stor pusselbit för framgång

En vältränad och lösgjord häst är en välpresterande häst, det är grundregeln. Att olika hästar och olika ekipage har olika behov det vet ni redan men för att lyckas med hoppningen så krävs markarbete (dressyr för hopphästen) med målet att ekipaget ska kunna hoppa banor felfritt på absolut bästa sätt.

En ridbar häst rör sig taktmässigt, är lösgjord och tar emot hjälperna från sin ryttare på ett avspänt sätt samtidigt som den bjuder framåt med energi lika bra i båda varven.

En hopphäst ska kunna vara avspänd och förstå vad ryttaren vill vid alla tillfällen. I tempoväxlingar, vid ett galoppombyte eller över en bom eller hinder. Den ska kunna variera sitt tempo och snabbt kunna gå från långa till korta steg och tvärtom. Hopphästen ska kunna ha en stabil kontakt med bettet, kunna gå i en öppen form men också i en lång låg form för att jobba hela sitt nödvändiga spektra.
Här kan dressyrträning vara till god hjälp för hoppekipaget.
För att få bra språng och kunna bibehålla en stark rytmisk galopp inne på banan så är det viktigt att öva på just rytm och takt. Det är mycket enklare att se distanserna om kommunikationen är bra och att ni har tränat på just detta. Det är bra att öva med endast bommar på marken med olika avstånd och att räkna dina galoppsprång.
Hästen måste ha bjudning, vara framme för skänkel, vara avspänd både fysisk och mentalt. Den måste också tycka att arbetet är kul så försök att alltid känna efter vad behovet är just idag för att få ut maximal effekt.
Detta är svårt att göra ensam , därför rekommenderar jag att försöka rida för en dressyrtränare minst en gång i veckan. Det behöver inte vara i ridhus eller på ridbana, dressyrträning på ett fält brukar ge ännu bättre effekt om möjligheten till bra underlag finns.
Nästa alla mina elever tränar för dressyrtränare och dessa tränarna fokusera mycket på grunden för både häst och ryttare. Jag älskar det! Grunden är viktigast och dessutom anpassar de träningen för att kunna leverera som bäst inne på banan.
Jag är otroligt tacksam idag att jag hade föräldrar och hopptränare som lade mycket vikt vid markarbete med mig och mina hästar. Inget markarbete, ingen hoppning eller tävling. Så var det, det var tur.
Mitt mantra idag är att fler borde träna markarbete och att fler borde rida tillsammans med andra duktiga ryttare i sin vardag. Variation med grundtänk är det som i slutändan tar oss längst.
Kram S

Hoppa studs


Att hoppa studs är verkligen styrketräning för hästen, det gör hästen elastisk, får den att tänka själv, balansera sig själv, öva på sin kvickhet och dessutom är det bra koordinationsträning. Det är bra med varierad träning, även för er som rider och tävlar dressyr så är en övning med studsnågonting som hästarna oftast tycker är väldigt roligt och som ger mycket tillbaka i styrka, rörelsefrihet, balans och självförtroende hos hästen.

För ryttarens del är det perfekt att öva upp sinföljsamhet och du kan jobba mer med din sits eftersom det är enkla relaterade avstånd. Det är också en övning som passar bra att träna utan stigbyglar för att utmana sig själv lite extra. Som ryttare är det viktigt att sitta så still som möjligt, trampa ner och håll om med underskänkeln och låta dina armar jobba med eftergiften. Ibland kan hästen springa på lite för snabbt genom en studs och då är det oftast vi som ryttare som kastar vårt överliv för snabbt framåt, skänkeln åker bakåt och hästen blir stressad.

Man kan rida studs på volt eller på rakt spår, på volt räcker det oftast med ”sockerbitar” som hinderstöd, Hästen ska vara formad rund innerskänkeln och följa ett ledande tygeltag. Precis som om du gör en volt utan hinder. Ryttarens balans och tydlighet (blicken) är viktig även här för att kunna bibehålla samma galopp och kunna hålla hästen på mitten, det gäller i båda varven. Jag rekommenderar att börja med 3-4 bommar på marken på böjt spår och rida dessa på volt vid flertalet tillfällen tills det känns bra. Då kan ni börja sätta upp små studs och öka svårigheten efterhand. Det är lätt att minska galoppen för mycket innan bommarna, framför allt om man har en häst som vill rusa iväg. Det som händer då blir att hästen får galoppera väldigt korta galoppsprång och vill då sätta ännu mer fart in över bommarna för att kunna nå fram. Våga i stället bibehålla rytmen och galoppsprångens längd på volten, och rid mjukt in med sits och skänkel intill när du närmar dig första bommen.

Att hoppa många studs på rad är en mycket bra styrkeövning för hästen. Hur många studs på rad du sätter upp beror egentligen på hur mycket plats du har. Att ha studsen på rakt spår hjälper ryttaren att kunna rak rikta hästen och man variera svårighetsgraden. Exempelvis med en unghäst så är det bra att ha färre studs, med bommen på marken från början och sedan att man lägger upp snett efterhand på varannan sida.

För mer erfarna ekipage så är en studs också en bra kontrollträning efter exempelvis en vanlig banhoppningsövning för att kunna få tillbaka hästarna i en mer samlad galopp och där ryttarens hjälper direkt påverkar hästen på ett positivt sätt i de olika längderna på galoppsprången. Även variation av studs såsom varannan kryss och varannan en låg oxer är också en bra övning för styrkan och uthålligheten för de ekipage som är lite mer rutinerade.

Att hoppa studs kan ge en del träningsvärk och mjölksyra. Det är därför viktigt med bra skrittpauser mellan sprången och hellre att ni hoppa studs mer ofta fast mindre språng än att ni tar ut all kraft på ett enda pass. Jag tycker studs är fantastiskt att ha med på nästan varje träning men oftast bara som ett delmoment i en serie, i banhoppningen eller som uppvärmning. Dessutom brukar både ryttare och häst tycka att det är väldigt kul!

Lycka till med styrketräningen och tänk på att ta hand om hästens kropp ordentligt efter en sådan här övning.

Kram S

Att rida fram på tävling

Att rida fram sin häst på ett bra sätt på tävling anser jag är viktigare än själva framhoppningen, på tävlingsdagen är det här samspelet mellan häst och ryttare startar och alltså det mest avgörande momentet till att åka hem med ett bra resultat.

Hästen behöver vara varm i hela kroppen för att kunna prestera och hoppa på ett bra sätt. Kommer du in på framhoppningen med en häst som inte är tillräckligt uppvärmd så kommer hästen förmodligen att spänna sig och de första sprången på framhoppningen kommer inte att kännas så som du önskar, vilket leder till onödig stress och nervositet för de flesta.

Det kan vara bra att kika runt lite på tävlingsplatsen innan ni lastar av för att se hur framridningsmöjligheterna ser ut, ibland har vi en stor yta iför framridning ibland endast ett litet ridhus. En bra sak att tänka igenom är hur du kan använda din plan och upplägg på just den här tävlingsplatsen. Desto mer sådant du har med dig innan du sitter upp på din häst, desto mindre frågetecken och stress blir det när du är tillsammans med din häst och börjar att rida fram.

Ett generellt upplägg för framridningen på tävling är att ha hästen ute (sadlad och klar) att skrittas för hand när det är ca 20-22 ekipage före, därefter sitter man upp när det är ca 17 ekipage kvar och börjar trava när det är 15 ekipage före. Jag tycker att de första 5 minuterna på uppvärmningen både hemma och på tävling endast ska vara trav och galopp på lätt tygel och i lätt sits så att hästen får optimala förutsättningar att komma igång.

Efter den enkla uppvärmningen så är det dags att kolla gas och broms genom små tempoväxlingar, mjuka avbrott och igångsättningar. Tänk på att allt man inte har gjort hemma i markarbetet och konditionsträningen inför en tävling är för sent att göra på själv tävlingsdagen, framridningen är inte ett dressyrpass. Väl på tävlingsplatsen känner vi bara efter så att hästen känns mjuk, lyssnar fint för hjälperna och ser till att hästen får bästa förutsättningarna inför framhoppningen. Mitt bästa tips är att hålla en positiv energi genom att andas och att aldrig bli frustrerad så det går ut över dina känslor och därmed din häst.

Jag tycker också att det är väldigt bra att rida lite öppna med sin häst när man rider fram, att känna att hästen flyttar sig fint undan för båda skänklarna och även lägga några mindre volter i galoppen i samband med tempoväxlingarna eller att använda sig av en större 8-volt. En 8-volt är för övrigt väldigt bra att rida på då man per automatik behöver rak rikta hästen och hela tiden få med sig yttersidan samt rida ut bra i hörnen.Tänk på att få in bra skrittpauser under uppvärmningen så att hästen inte blir trött, keep your horse happy!

Det är ofta som ryttaren är nervös på tävlingsdagen och jag har upplevt att genom att ha en plan för hur vi rider fram från början så hamnar inte nervositeten i fokus utan snarare istället hästen på ett naturligt sätt. Vi förflyttar fokusen till kommunikationen mellan ryttare och häst direkt. En tydlig grund plan som sedan efter mer rutin och olika typer av hästar förfinas och utvecklas så slappnar ekipaget av lite snabbare. Det blir mer fokus på sig själv och sin häst än allt annat som pågår runt omkring. När ryttaren vet exakt när den ska sitta upp och sedan hur framridningstiden kommer se ut så blir det ryttarens viktigaste uppgift.

Träning ger som vi vet färdighet, likaså är det med framridningen. Den är viktig att träna på och repetera så att man få in ett bra system som alla i teamet är medvetna om. När systemet sitter så är det mycket lättare att hantera yttre omständigheter som ibland kan förändra tiden fram till din start, du kommer att känna dig mycket tryggare och din häst känner sig då per automatik mycket lugnare.

Prata gärna ihop er hemma och gärna med er tränare hur er framridning ska se ut för att ni ska lyckas på bästa sätt med nästa moment som är framhoppningen.

Mer om detta kommer snart.

Kram S