Presentera hinder

När det är dags att hoppa linjer på träning och tävling så är det många ryttare som fokuserar på vad som inte får gå fel och börjar rida enbart med sin hand och skänkel. Det blir då väldigt lite känsla, sits och röst. Kommunikationen med din häst är avgörande, för hästens skull. 

Här gäller det att fokusera på hur du vill att det ska kännas och hur det inte får kännas. Om du har en negativ inställning eller känsla så behöver du öva på hur du kan få din hjärna att tänka annorlunda. Jag brukar säga till de jag coachar att inte bara repetera banan utan också gå igenom för sig själv hur känslan ska kännas, från start till mål, i varje sväng, på varje linje. Det är någonting som jag tror är viktig, ta gärna fram en runda i tanken där känslan var precis så som du önskar att det ska vara. 

Det är väldigt vanligt att höra ”jag måste komma rätt på hindret” och skulle önska mer av ”jag behöver presentera hindret för hästen på absolut bästa sätt”. Med det menar jag att rida hästen rytmiskt i balans och finnas hos hästen för support för att den ska kunna hoppa hindret så enkelt som möjligt oavsett om det blir lite tidigt eller nära. När ryttaren rider med för mycket hand och broms eller börjar jaga inne banan, det är då hästen blir osäker, ni tappar rytmen och ser inte er distans. 

Det viktigaste arbetet för att minimera dessa situationer är att jobba med markarbete och basen i ridningen. Att jobba med att hästen tar din hjälper oavsett om det är ute i skogen, över hinder eller i ridhuset. Du behöver jobba med att hästen blir lydig för din sits och hjälper utan behöva skänkla på allt vad du kan eller bromsa allt vad du kan, för det är då det blir orytmiskt och svårt att presentera hinderna på bästa sätt. 

Eftersom vi inte vill hoppa för ofta och inte slita på hästarna så förespråkar jag mycket bommar och småhinder med olika linjer och distanser. Exempelvis kan man bygga upp både på rakt och böjt spår 4 galoppsprång, där man varierar med 5,6 och 4 steg, Jobba med att hästen kan korta och länga sig med hjälp av din sits och variera den. Genom att få till galoppen på hästen och att nyttja registret den har så kan du sedan påverka den likadant på hinder och veta vad som behövs för att just din häst ska nå fram på ett bra sätt på relaterade avstånd. Att beskriva känslor är svårt och ridningen handlar så mycket om det, därför är det viktigt att både tänka på och träna på hur du vill att känslan ska vara. 

Glöm inte att precis som med allt annat så krävs det tålamod, support och engagemang för att bli bra på just detta. Vi vill hitta en harmoni med hästen som gör att vi tränar lika bra som vi tävlar. Är du och din häst bäst på att träna eller tävla? Hur kan du hitta kopplingar som gör att du kan ta med dig det positiva från det ena momentet till det andra. Vad tror du krävs för att applicera träning på tävling och vise versa, till syvende och sist så mår både du och hästen bäst av att hålla er till en röd tråd och bra nyttiga upplevelser både på och utanför tävlingsbanan. 

Vi växer, vi testar och vi lär …

Jag funderar mycket på livet med häst och vad det egentligen innebär att ha häst, på hobbynivå som jag numera har det eller på elitnivå i olika åldrar och hur viktigt det är att vi vuxna känner av signaler och kan leda ungdomarna genom ett gott exempel.

Det finns många duktiga hästmänniskor i Sverige, gedigna med enormt stor erfarenhet av att läsa av, utbilda och utveckla hästar och ryttare på alla nivåer. En sak är ridningen som sådan men det är så mycket mer därtill. Jag har ännu inte i vuxen eller ung ålder sett någon lyckas långsiktigt och under flera år utan att de har utvecklat sin kunskap och haft intresse för allt kring hanteringen av sina hästar men också aktivt valt att utveckla sig själv genom att lära känna sig själv och leda sig själv i med och motgång. 

Jag kanske är naiv men jag hoppas och tror att alla vi som på något sätt håller på med hästar och utveckling av unga ryttare har ett gemensamt mål – att vi vill hästens och ryttarens absolut bästa, att viljan att lyckas är större än rädslan att misslyckas. Det är ups and downs inom ridsporten, precis som livet i stort. Det är viktigt här att kunna glädjas åt andra, att lyssna på andra, att hjälpa andra, att ta hjälp av andra, att skapa en god stämning oavsett miljö och att få lov att vara super stolt över sin prestation och göra aktiva val baserat på den man är.

En annan sak som jag tycker är väldigt bra att tänka på och förstå är att ungdomarna utvecklas inte bara som ryttare utan även som individer. Kanske man börjar rida ponny när man är 8-9 år och sedan helt plötsligt är man uppe i tonåren och rider kanske både storhäst och D-ponny. Det är mycket som händer med ungdomarna under dessa år, de är på väg att växa upp och hitta sig själv. Vi söker ofta någonting, de tar reda på vem de är, vad de står för, vad de gillar, vad de inte gillar och det vet vi att det kan ändras från dag till dag under vissa perioder. Det gäller helt enkelt att hänga med, att sätta gränser när det behövs eller att peppa när deras värld rasar samman, se möjligheter och förklara konsekvenser. Jag tror mycket på att involvera barnen från tidig ålder i allt som har med hästarna att göra, allt från hovslagare , till foder till träning. 

Under denna tiden i ungdomarnas utveckling krävs mycket intuition, kommunikation och förståelse. Här är det viktigt att föräldrar och vuxna i teamet runt ryttarna kan hjälpa till och se dessa signaler för att kunna stötta i känslor, identitetskriser, prestationsångest, relationer och tillhörighet för att nämna några exempel. Det är väldigt svårt att leverera resultat på lång sikt om man inte tar tag i dessa delar längs med vägen och pratar med sina ungdomar kring hur deras egen upplevelse är samtidigt som man pratar om hur de vill upplevas.

När vi är med hästen behöver yttre omständigheter kopplas bort och fokus behöver vara på hästen och ryttarens utveckling, det är svårt men det går bättre och bättre när man tränar på det.

Själv-ledarskap är viktigt och hur man kan först och främst påverka sig själv och sina handlingar. En enkel övning för detta är att skriva upp för sig själv 3-5 punkter på varje huvudrubrik kopplat till dig som ryttare som följer här nedan. Allt är faktiskt en inställningsfråga som min kära pappa alltid sa, så ta kontroll över dig själv och hur du vill upplevas så tidigt som möjligt. 

-Hur vill du upplevas:

-Hur tror du att andra upplever dig:

Därefter kan man ha en dialog kring likheter i de båda och därigenom hitta styrkor att bygga på samtidigt bestämma sig för tydliga åtgärder där det skiljer sig åt för att nå bilden av hur du vill upplevas. Ha tålamod med era ungdomar i detta, de håller på att växa upp och testar hela tiden nya sätt. 

Som avslut så vill jag förstärka hur viktigt det är att vi alla oavsett ålder, kön eller roll tillsammans med teamet runt hästen tänker på varför vi gör detta och att det är en väldigt stor och värdefull tid i barnens uppväxt som bygger starka värderingar, kultur och erfarenheter som ingen kan ta ifrån någon i framtiden. En otroligt bra skola helt enkelt. 

Kram S

Årets första tävling…

Förra veckan spenderade jag inne på Helsingborgs Fältrittklubb och de traditionella tävlingarna som kallas för Trettonspelen. En fantastisk tävling i mitt tycke med möjlighet för bredden att tävla i allt från de lägsta klasserna upp till MSV A på ponny och 140 på storhäst.

Det var tekniska men sjyssta banor som krävde sin ridning och att ryttarna kom väl förberedda och det gällde att ha en plan hela vägen samt att ta väl kalkylerade beslut utifrån hur hinderna var placerade med olika tekniska valmöjligheter redan i de lägre klasserna.

Helsingborg är en väldigt bra anläggning och en väl inarbetadorganisation som kan det här med att genomgående år efter år hålla hög kvalitet på tävlingarna. Det är väldigt roligt att se hur många av de yngre ryttarna spenderar sin tid och julledighet inne på dessa tävlingar, de tittar, lär och analyserar de olika ritterna och de olika banorna.

Jag blir så stolt när jag ser det brinnande intresset, hur det glöder i ögonen på ungdomarna av att få spendera fyra stycken hela dagar på HFRK. Ja, det var till och med så att jag fick skicka hem någon för att vila några timmar innan sin egen start. Det ger mig mycket energi att coacha och supportera alla dessa ungdomar som verkligen väljer att vilja utvecklas och som har passionen. Dessutom sändes tävlingen även live alla dagarna och jag vet att många som av någon anledning inte kunde vara där tittade online. Ryttarna lär mycket av se andra ekipage så jag vet att denna helg var väldigt lärorik för många.

Några saker jag reflekterade över är vikten av att vara väl förberedd. Jag vet att jag kanske tjatar mycket om detta och jag har skrivit inlägg om det tidigare i bloggen. En stor del är den mentala biten, HFRK är en stor anläggning och för oss här i Syd så är det många kompisar, familj med mera som är på läktaren och håller tummarna. Det kan för många vara en extra press men i vissa fall en morot. Just att kunna förhålla sig till detta är bra att tänka igenom innan och att han någon med sig som hjälper till med att få fokus på uppgiften istället för allt runtomkring, att supportera i detta utifrån ryttarens och hästen behov och dagsform.

Den andra delen är bangången och de utmaningar som presenteras av banbyggaren och de olika antal galoppsprång man planerar att rida. Att ha lite koll på hur banorna rids redan i klassen innan din klass då de i flesta fall finns i alla fall en återkommande linje i nästa klass och att gå igenom skissen via Equipe appen innan bangång. Jag såg och hörde både bra exempel och mindre bra exempel på detta och väljer därför att highlighta det.

Den tredje delen är framhoppningen. Jag spenderade en hel del tid på framhoppningen och jag måste tyvärr säga att det är alldeles för många som enligt mig inte har en väl genomtänkt plan. Både rent tidsmässigt (kommer för sent eller hoppar fram för tidigt) men också hur högt man hoppar och hur man hanterar ett eventuellt missförstånd. Om ni inte har en plan och kunskap kring hur en bra framhoppning ser ut för just ditt ekipage så rådfråga era tränare hemma och be om hjälp för att få de att fungera.

 

Tempoväxling och övergångar, med hjälp av Sveriges natur!

Ni vet alla övningar ni gör när ni rider på banan eller i ridhuset eller för er tränare, prova gör dessa i olika miljöer på olika underlag.

Vi kan ta ett exempel, övergångar och tempoväxlingar. Övergångar och tempoväxlingar är den perfekta övningen för alla hästar oavsett inriktningen. Det går att göra på rakt spår, på böjt spår, innan hinder, efter hinder, på volt,  på serpentinbågar – ja ni förstår.
Varför tränar vi så mycket på just övergångar då? Först och främst så stärker det hästarna och sedan så gör det hästarna lydiga för hjälperna. Känslan när man efter en ökning på 5-6 steg bara precis flyttar axlarna lite tillbaka.
Man får ihop hästen och får den att bära mer vikt på bakbenen. Det är väldigt viktigt att hästen bär upp sig själv också när man rider framåt. Kraften måste komma bakifrån och hästen får inte fall i framvikt.
När du får till känslan att du håller om och sitter upp och hästen sätter sig i en samlad galopp på direkten utan någon inverkan i hästen mun, det är magi och det är ditt vi vill komma, likväl som att ytter bakben tar rejält för sig i en ökning och hästen explosivt men avspänt ger sig iväg på dina hjälper.
Avbrott, samling av gångarter precis som igångsättningar och ökningar med hästen framme direkt för skänkeln, bärandes framför dig. Det ingår i den dagliga träningen, ibland med mer press ibland mindre men som sagt alltid en del av träningen.
Du börjar med att samla upp hästen genom en halvhalt. Tänk lite in med bakdelen på hästen hela tiden, eller lite lätt öppna. Därefter en förhållning, mjukna, sitt till och tänk lite framåt i övergången. Helst ska hästen bli lite snabbare i bakbenen i övergången och sätta sig på bakbenen.
Att göra detta i skog och natur är givetvis det bästa. Att rida ut och ha skoj med sin ponny kan likväl innefatta övergångar och tempoväxlingar i alla gångarter. Att behärska detta på ett avspänt och medvetet sätt på en lång galoppsträcka gör att ni även behärska ridningen på en stor gräsbana. Jag har flera elever som tränar detta i samband med konditionsträningen året om på exempelvis stranden.
Passa på nu när ni har julledighet och rid ut mycket men öva övergångar och tempoväxlingar. Nyckeln till detta är som med allt annat, tålamod. Gör det noggrant och tänk på att använda din röst, sits och ben både när du vill framåt eller tillbaka. Tänk på att en mjuk hand är en stor del av vägen till framgång, alltid.  Blir hästen stark eller inte går fram för skänkeln som krävs för att lyckas på tävlingsbanan, då har ni gjort för lite tempoväxlingar och övergångar.
God fortsättning på er alla
Kram Sophie

Gränsen är hårfin…

Denna veckan har fått mig till att reflektera en hel del på vad hästarna faktiskt gör för oss som människor. Jag kan såklart bara prata utifrån mig själv men jag tror att många av er därute kan känna igen sig och förstå.

Det är så mycket träning, planering, tid, talang, teamwork, driv, tid och energi som krävs för att känna att man har vunnit den där tävlingen som man har kämpat för.
Gränsen, krasst mellan att vara vinnare eller förlorare är hårfin. Märk väl att när jag skriver vinnare så betyder inte det bara att vinna en blå & gul rosett utan en vinst tillsammans med sin häst kan vara så mycket mer.
Jag har så otroligt mycket att tacka ridsporten för – tränare, föräldrar, hästägare, min familj och alla människor som på något sätt har varit en del av alla mina tidigare år som tävlingsryttare. Det har format mig till den jag är idag och det är en erfarenhet som ingen kan ta ifrån oss.
Funderar ni någonsin på vart era motgångar har tagit er? Hur ni reagerar och agerar när ni stöter på en liknande motgång ännu en gång? Om jag raljerar lite så tror jag inte att vanliga människor förstår hur mycket hästarna och livet med hästar faktiskt påverkar ens personlighet i det långa loppet. Det är en kultur som byggs där hästen alltid går först, utan din häst är du ingenting.
När hästen står skadad eller blir såld är du helt plötsligt ingenting. Världen kanske går under där och då men någonstans där inne finns ryttarens kraft att bygga upp och tro på att allting kommer att bli bra, till och med ännu bättre. Det är faktiskt helt fantastiskt och så värdefullt senare i det vuxna livet.
När jag red ponny var jag en extremt dålig förlorare, extremt dålig. Jag grät mycket, var ofta tvär mot mina nära efter en dålig runda och grävde ner mig ordentligt. Det var en stor svaghet medan att komma igen och vinna nästa klass var en enorm styrka. Balansen var inte den bästa men vinnarskallen den var väldigt slående. Tack vare mina föräldrar så lyckades jag utveckla detta positivt sakta men säkert, men inte förrän jag började på IKEA så kunde jag förstå ännu mer vem jag är, varför jag är som jag är och på vilket sätt jag kan applicera hur jag är för att förflytta saker framåt.
Jag är fortfarande en tävlingsmänniska, älskar att tävla och älskar att vinna. Jag har däremot lärt mig att för att vinna så krävs det ett väldigt bra team och att alla delar i teamet är väldigt värdefulla. Det är inte bara relationen med hästen som jag endast fokuserade på förr utan även relationen med människorna som är avgörande. Lika viktigt är det att inte ha relationer som suger energi och kraft som därmed tar fokus ifrån vad du vill lyckas med.
Som sagt gränsen är hårfin men lärorik och varenda erfarenhet är en erfarenhet rikare, det är upp till dig själv hur du väljer att se på det.
Kram S

Evighetsövning som är utvecklande för alla ekipage oavsett inriktning

” Fjärilsövningen” en evighetsövning…

Jag kommer att tipsa en hel del om olika övningar man kan göra hemma i sin vardag med sin häst eller ponny.

Proffsryttaren Luciana Diniz övning ”Fjärilsövningen” är en typisk sådan övning som på ett enkel och roligt sätt hjälper till med många olika delar. Som ni ser nedan så krävs det endast 5 hinder, vill du sedan utveckla övningen med linjer och då krävs det ungefär dubbelt så många hinder. Jag tycker att den övningen är väldigt bra även utan hinder med stöd, den är väldigt utvecklande med endast bommar på marken eller låga upphöjda bommar.

 

 

Denna övning kräver bra en god rytm hela vägen runt, bra vägval, olika vägval, fokus och balans. Det är en evighetsövning för man kan fortsätta komma gång på gång utan avbrott för att just få till rytmen och känslan. Det är många ryttares akilleshäl att just hålla rytmen in och ut ur sväng och med bommar på marken blir det ett perfekt tillfälle att öva sin egen avståndsbedömning utan att för den skull hoppa och slita på hästen. Också en väldigt bra lydnadstävling där man kan lägga in ett avbrott imellan varje hinder. Allt beroende på behov och dagsform för ekipaget, en helt enkelt väldigt flexibel övning.

Lycka til, kram S

Jämför du dig med alla andra?

Det är väldigt vanligt att jämföra sig med andra, detta gäller genom hela livet.
När det gäller andra ryttare så försök att bli inspirerad och peppad, att jämföra och bli nedstämd är självdestruktivt. Alla ryttare och hästar har olika förutsättningar, det har vi pratat om tidigare i bloggen.

Jag vet att det är lättare sagt än gjort, tror mig jag har själv varit där mängder av gånger. Jag brukar tänka att när man fastnar i att jämföra sig med andra. Att man bara är bra om ingen annan har bättre resultat och så vidare. Händer detta ofta?

 

Då behöver du öva, bli medveten om vad du tänker, säger och mata dig själv med andra tankar. Detta tar tid för det handlar om att ändra ditt beteende och det gäller att ha tålamod. Ibland faller du dit igen när du minst anar och börjar jämföra, hitta nycklar, metoder som passar dig och lär dig kontrollera dina tankar.

 

När du känner att du börjar jämföra, säg till dig själv ”Tack, det räcker så. Jag väljer hellre den här vägen framåt istället”.

Det är viktigt att jobba med och bestämma sig för sin självbild. Självbilden att vara bäst är tuff men möjlig.
Det är bara du som äger din självbild som vet vad det innebär att vara bäst?
Är det att vinna alla tävlingar du har anmält till?
Om dina främsta konkurrenter blir skadade och du vinner, är du då bäst?
När du kommer i tid till den oerhört tidiga dressyrpasset, är du då bäst? Är du bäst när du sätter en ny övning  på hoppträningen?
Ingvar Kamprad sa alltid ”bara för att du är bäst så betyder det inte att du är bra”. Fundera lite på den meningen. Ingvar menade att bara för att du vinner än tävling och levererar bäst resultat så finns det saker att jobba på , att utveckla, att analysera och att ständigt vilja framåt. Det gäller att vara ödmjuk i framgången så att den blir utvecklas långsiktigt och blir hållbar. Detta är förhållande till den självbild man har och hur man försöker att släppa jämförelsen med andra. Jag menar då återigen vad det innebär för dig att känna att du är bra? Det är helt olika för olika ryttare.
Att vara bäst innebär så mycket. Den enda som kan definiera det är du, men kanske med hjälp av andra och ta hjälp av dina kortsiktiga och långsiktiga mål.
Du bör hitta ett förhållande till din självbild som är realistisk och som får dig att må bra varje dag i stallet, i sadeln eller bara när du umgås tillsammans med din häst.
Det är en väg att vandra som är längre eller kortare för olika ryttare. Jag hoppas dessa tips tror hjälper dig att istället för att jämföra dig med andra så låt dig inspireras av andra och framförallt lyft dig själv och de saker som du är bra på som gör dig glad och stolt.
Lycka till.
Kram S

Du kan mycket mer än du tror att du kan …

Reflektera gärna över hur jobbar du framåt varje dag för att ta dig närmare  din målbild som du strävar efter?å

Att sträva efter din målbild som du har satt för dig och din häst är inget själviskt, inget som är fel eller någonting du ska skämmas över. Jag tycker att du ska vara stolt och glad över att du har någonting som du så tydligt strävar efter och som hjälper dig att fortsätta ha fötterna på jorden och som ger dig motivation att träna och utveckla er prestation. 

Så vad är det som krävs för att nå dit du vill med din träning eller tävling? Vad är det som du behöver göra för att ta små steg framåt och nå dina delmål? Är du på väg i rätt riktning och vill du dit? Anledningen till att jag ställer dessa frågor är att det är lätt att tappa fokus kring vart var det jag skulle från första början och om den målbilden fortfarande är relevant.

Jag tycker det är viktigt att de målen som är satta för ekipaget inte är skrivna i sten utan att man som ryttare och team stannar upp ibland och funderar på vart du är på väg och om du är beredd på att fortsätta eller behöver ändra riktning. Kan det kanske redan vara så att du har nått ditt första delmål men har glömt att reflektera och fira. Därför är det så bra att skriva ner sina långsiktiga mål och delmål i en loggbok så att man kan ”ticka” av och känna att jag verkligen är på väg. Delmålen är otroligt viktiga och även att de på kortare tid är nåbara så det inte känns som en stor elefant som måste överkommas utan att kunna dela elefanten i små delar och därmed hoppas jag att du får känslan av att vara på väg och att du vill fortsätta framåt och i den riktning du själv har bestämt.

Ibland kan man känna sig lite vilsen, känna att man är på väg åt fel håll och dit man egentligen inte vill. Gör du inte det du älskar? Älskar du inte det du gör? Iså fall är du förmodligen på väg åt ett håll du inte vill och du behöver dra i handbromsen och sätta dig ner och revidera din målbild och även fundera på om det är målet i sig som inte motiverar dig eller om det är ansträngningen och vägen dit?

Som ryttare tittar man ibland lite för mycket på det som saknas istället för att fokusera på vad som finns. Kanske du bara behöver lite coaching och support för att fortsätta ta små steg framåt igen även om det känns som att hela världen har rasat så lovar jag dig att det finns en väg framåt, kanske det bara tar lite längre tid och krävs några nya stopp på vägen som behöver lyftas upp och förankras med dig själv och ditt team.

Återigen, fokusera på vad som finns och strunta i vad som saknas. Du kan lyckas med samma sak men på olika sätt. Precis som du ska försöka tänka på vad som finns, så tänk också en stund på vad du vill – hur du sedan agerar är olika för olika hästar och olika ryttare. Du kan lyckas med samma sak som någon annan men på olika sätt och på olika lång tid.

Detta är helt naturligt att känna sig vilsen och det handlar omhur du hanterar ditt beteende och ditt självledarskap. Detta är viktigt att öva på, hur du återigen pratar med dig själv och med din närhet, vad du väljer att till dig och lyssna på.

Motivation är någonting som du själv måste hitta som ger dig driftkraft och gör att du agerar mot dina uppsatta mål. Det tar minst tre veckor att ändra på en vana säger man, det krävs tålamod och det kan ta månader och år tills du har ändrat ditt beteende, exempelvis din skänkel i luften över ett hinder. Det krävs motivation, träning, tid och tålamod! Du kan om du vill brukar vara ett slående citat från tränare och föräldrar. Tänk istället, Du kan mycket mer än du tror att du kan, om du tränar. Jag vill att du tränar på att se möjligheter i varje situation så att du utvecklas.

Kram S

 

 

Förebygga skador …

Låt oss prata lite om värme och kyla…

Det är viktigt hur vi tar hand om våra fyrbenta efter ett hårdare pass. Vi har redan talat om hur viktigt det är att trava och skritta av sin häst men det räcker inte där. När man kommer in i stallet om hästen har varit svettig så ryktar vi eller tvättar bort svetten ordentligt så att hästen slipper stå med intorkad svett i pälsen, inte så mysigt och kan framkalla både klåda och skav.

Om man spolar av hästen så är det viktigt att hästen får på sig ett bra absorberande täcke på sig efteråt, är det sol och varmt så kan det var en härligt med en promenad för att låta hästarna torka i solen.

Eftersom det mestadels är tävlingsponnyer och tävlingshästar som jag jobbar med så brukar jag rekommendera en variation av produkter för att ta väl hand om hästarnas ben och kropp efter ansträngande träningspass.

Variationen jag rekommenderar är liniment, kyllera, kallt vatten och stallbandage. För vissa som inte har eget stall kan just stallbandage bli ett problem att få av på morgonen då det inte ingår som service i stallets rutiner och då kan de andra alternativen vara att föredra.

Liniment brukar jag använda på hästens alla fyra ben, bakknän, rygg och lårmuskulatur. Liniment använder man för att öka blodcirkulationen hos hästen och det hjälper hästen för återhämtning samt förebygger träningsvärk. Det finns olika typer av liniment, de som både är kylande och värmande samt de som endast är kylande. Kyla gör så att blodkärlen drar ihop sig och minska svullnader. Det är viktigt att ha koll på din hästs hud, en del liniment är stakare än andra och kan orsaka små brännskador.

Det är även väldigt bra för svullnader att kyla med kallt vatten eller att använda kylbandage och låta dessa vara på ett par timmar efter ett hårt pass eller när en svullnad har uppstått. Det är väldigt effektivt att kyla med kallt vatten under förutsättningen att man spolar tillräckligt länge 15-20 minuter per ben krävs för att kylningen ska vara tillräckligt effektiv.

Lera för häst är enkel att använda och verkar en längre tid. Leran fungerar som en värmeväxlare. Man stryker på ett tjockt jämt lager på hästen ben låter den sitta kvar tills den har torkat helt. Leran bidrar till att värmen dras ut från hästens ben och tränger längre in och därmed ger en djupverkande, effektiv avkylning. Jag brukar ta lera ovanför hoven upp över knäna och sedan även på hästens bakknän som är minst lika viktiga att ta hand om på ett bra sätt.

Lera ger den längsta kylande effekten. För en ännu längre avkylning så kan man ta tidningspapper utanför lindan, paddaroch sedan stallbandage över natten eller i transporten hem från tävling. Genom att bandagera över leran får man först en kylande effekt och därefter en längre värmande effekt.

Stallbandage är till för att ge värme, öka blodcirkulationen, ge stöd och skydd. Dessa är lite bredare än vanliga lindor och är oftast gjorda i ett tjockare material som inte är lika töjbart. Det är väldigt viktigt att ha paddar under stallbandagen och gärna att de sticker ut ett par centimeter både nedanför kotan och upp över knäet. Stallbandage är också bra ur skadesynpunkt och hindrar hästen från att trampa på sig exempelvis på natten på meeting i en ny miljö eller när du transporterar din häst.

Observera att du aldrig har stallbandage på din häst om du inte har fått en lektion av en kunnig person i hur man bandagerar en häst, det kan få förödande konsekvenser.

Hoppas detta kan hjälpa dig lite på vägen i att ta hand om din häst efter ett mer intensivt träningspass.

Kram S

 

Framhoppning

På framhoppningen kan det ibland vara lite stökigt och bökigt, på vissa tävlingar känns framhoppningen som ett enda stort kaos. Framhoppningen är viktig både för häst och ryttare, därför vill jag återkomma till den röda tråden i hur jag ser på det mesta som har med ridning att göra. Det vill säga att ha en bra genomarbetad och kommunicerad plan också när du ska hoppa fram samt att du och ditt team vet vilka regler som gäller på en framhoppning.

Ha även koll på hur många hästar som är inne på banan samtidigt, hur lång tid tar det att skritta bort till starten, vilket varv hoppar man fram i och när du behöver ta ditt sista språng.

En del hästar är oroliga på framhoppningen vilket oftast berorpå ryttarna och detta kan man i de flesta fall träna bort så det blir bättre och bättre. När ryttaren är spänd, stressad och nervös så blir hästen likaså och sedan är det svårt att ta sig tillbaka på så kort tid som framhoppningen faktiskt är. Behåll lugnet och glöm inte bort dina djupa andetag och en positiv känsla. Jag brukar tänka att jag gör lite tempoväxlingar, något avbrott och andra småsaker som gör att jag rider min hästistället för att spänna mig och istället bara ”åka häst. Kommunikationen med din häst är avgörande för en bra känsla på framhoppningen.

Det är viktigt att prata sig samma med sin medhjälpare gällande framhoppningen innan ni rider fram. Vad förväntar du dig för typ av stöd från denne och hur ser upplägget ut?Har du din tränare med dig in på framhoppningen så är det enklare, då kan du få konkreta småtips när du hoppar fram men precis som på framridningen så är det för sent att träna på någonting i detta moment som du inte har tränat på hemma. Har du en mer oerfaren medhjälpare med dig så är det väldigt viktig att ni har satt en plan innan så att det inte behöver bli några frågetecken precis innan start. Det är såklart bäst med en erfaren medhjälpare som har helhetsperspektivet men om det inte är möjligt så återigen se till att ni har pratat innan så att både du och din medhjälpare känner sig trygg med uppgiften.

Det är viktigt att du är tydlig med vilket hinder du ska hoppa men också att din medhjälpare är vaken, ser och hör olika tecken på att någon annan exempelvis tänker höja ett hinder precis när du är i en anridning. Framhoppningen är speciell, många är inne i sin egen bubbla och en onödigt stressfull och ibland farlig miljö kan förekomma. Jag brukar tänka på att försöka vara med min häst i min egen bubbla men att ändå samtidigt ha ett helhetsgrepp och att alltid ha en trevlig ton. Glöm inte bort att leende får dig att slappna av och att det sprider en god stämning i din omgivning.

Har du en het häst som är känslig för ljud så kan en vadderad ljudluva vara väldigt effektivt särskilt på en framhoppning. Det är precis på framhoppningen som ljudnivån är som högst och vet du med dig att din häst kan sparka så är en röd rosett i svansen väldigt bra. För möteskygga hästar så signalerar du detta med en röd rosett på hästens pannband.

En grundregel är att hästen är ute i god tid till uppvärmningen, därefter behöver du egentligen inte hoppa så många språng utan det viktigaste är att hästen är varm och smidig. Är din häst väldigt försiktig eller om du är en oerfaren ryttare så hoppa inte maxhöjd på framhoppningen. Hoppa hellre låga språng flera gånger på rad för att få en bra rytm, känsla och självförtroende. Skulle du få ett grovt nedslag eller ett stopp, sänk hindret direkt och se till att ekipaget tar sig an det med enklare förutsättningar.

Ibland upplever jag att ryttare blir stressade när funktionärerna ropar att den ska hålla sig beredd, det är bra att bekräfta funktionären med ett ”tack, vi kommer” och sedan ta sitt sista språng så nära din start som möjligt för att behålla fokus.

Väl i gången så är det du, din häst och din plan som gäller. Nu är ni redo!

Kram S