Solsken…

Idag tänker jag berätta en historia som blev en solskenshistoria men som lika gärna kunde ha slutat tvärtom. Tack vare mina föräldrars ödmjukhet för att testa andra vägar trots deras erfarenhet och kompetens med olika typer av hästar och ridning under många år. 

När jag började rida D-ponny så hade jag några riktigt fina ponnyer som jag själv tog upp i de högsta klasserna, tävlade och red åt andra. Min sponsor på den tiden och mina föräldrar kom överens om att vi skulle investera i en ponny som redan hade gjort lite mer med målet att rida europeiska mästerskapen. Sagt och gjort vi åkte över till Irland och provade ett 7 årigt sto som hade gått med Irlands skickligaste ponnyryttare och hade två nyproducerade GP vinster i bagaget bland annat i de stora tävlingarna i Mechelen. 

Jag provred ponnyn, en otrolig vacker ponny i storhästformat med fullblod längre bak i blodet. Vi kom överens och ponny kom hem till gården i Höganäs. Hon var helt fantastisk och jag var förälskad, kärlek vid första ögonkastet och jag hade aldrig fått möjlighet att rida en ”färdig” ponny tidigare. 

Vi tog det sakta framåt och jag lärde känna ponnyn. Otroligt stark, modig men krävde perfekt ridning jämfört med mina lite mindre och mer lydiga ponnyer. Hon var mer som en stor häst så ett helt annat register i galoppen och svår för mig att rida på hinder. Vi lyckades ganska bra i början även i större klasser men rundorna var inte i harmoni och jag missade distanserna och ponnyn blev stressad precis som jag och då kom stoppen. Upp till LA fortsatte det att gå bra för då red jag bättre men så fort det blev MSV B så blev det tvärstopp och jag åkte oftast av. Det blev en ond cirkel och jag blev spänd, nervös och vågade inte rida så som behövdes. 

Ni vet själv när självförtroende får sig en knäpp, det spelade ingen roll att jag visste att ponnyn var bra. Jag var i den åldern att jag inte längre trodde på att det skulle gå och ville själv ge upp. Det fungerade ju så bra på alla de andra ponnyerna men inte med denna så det kunde ju inte vara bara mig det var fel på, eller? 

Min föräldrar, båda duktiga tränare och ryttare på sin tid såghur mitt självförtroende hade rasat och valde att kontakta en väldigt duktig stor häst ryttare i Helsingborgstrakten. Han kom hem till oss tre gånger och hoppade ponnyn. Första gången hoppade hon som jag minns det lite som att hon var av på mitten, hon stampade inte riktigt av. Hon hade såklart också fått ett dåligt självförtroende och vågade inte heller ta av på rätt sätt, hon ville verkligen inte riva. Han fortsatte hoppa och till slut såg man hur ponnyn slappnade av och hoppade genom hela kroppen. Vid gång två och tre hoppade han en riktigt stor bana eftersom det var i de klasserna som jag hade problem. Ponnyn flög över hinderna och jag såg att hon kunde och att hon ville hoppa, spetsade öron och glädje runt banan. 

Det var då jag förstod att ponnyn kan, bara jag rider avspänt, med en mjuk hand och bra skänkel. Men det viktigaste av allt att jag tror på henne och kämpar tillsammans med henne, inte emot henne. 

Helgen därpå åkte vi till Borås ponny Grand Prix och vann MSVA finalen, två veckor senare var vi trea i Grand Prix klassen i Holland i Wierden och året därpå var vi med i laget som tog brons på europeiska mästerskapen i Le Toquet i Frankrike och tog hem flertalet SM medaljer. Sista året startade vi 12 internationella Grand Prix klasser och var placerade i 10 av dessa. 

Detta är en historia som jag ofta tänker på och den slutade ju väldigt väl eftersom mina föräldrar var kloka nog att förstå att det som behövdes för mig och ponnyn inte bara var mer träning på hinder. Det var att få mig att tro på att ponnyn kunde hoppa högre hinder och att jag inte behövde rida annorlunda på henne bara för att det var en högre klass. Jag fick självförtroende bara genom att se att hon kunde. 

Jag kommer ihåg att jag tänkte att hon kan, jag kan – nu behöver jag få henne att vilja göra det tillsammans med mig! Jag kommer också ihåg att flera kommenterade till mina föräldrar att det inte skulle vara bra för mig att se någon annan rida ponnyn, hur kommer det kännas för er dotter? Undrade föräldrarna, de såg det som ett stort nederlag. Jag säger inte att det är så för alla men för mig så kände jag då ett stort intresse i att få tips och råd och tyckte det var väldigt roligt att se hur min fina ponny kunde flyga högt över hinderna och glädjen i hennes ögon att känna att hon lyckades. Verkligen ett genombrott och så viktigt för våra år tillsammans. 

Det var i övrigt tack vare denna ponny som steget till stor häst var enklare än det möjligtvis hade varit utan henne. Jag fick lära mig att rida på riktigt och att vara ödmjuk till samarbetet i teamet och till ponnyn. 

Vi hörs

Kram S 

Tempoväxling och övergångar, med hjälp av Sveriges natur!

Ni vet alla övningar ni gör när ni rider på banan eller i ridhuset eller för er tränare, prova gör dessa i olika miljöer på olika underlag.

Vi kan ta ett exempel, övergångar och tempoväxlingar. Övergångar och tempoväxlingar är den perfekta övningen för alla hästar oavsett inriktningen. Det går att göra på rakt spår, på böjt spår, innan hinder, efter hinder, på volt,  på serpentinbågar – ja ni förstår.
Varför tränar vi så mycket på just övergångar då? Först och främst så stärker det hästarna och sedan så gör det hästarna lydiga för hjälperna. Känslan när man efter en ökning på 5-6 steg bara precis flyttar axlarna lite tillbaka.
Man får ihop hästen och får den att bära mer vikt på bakbenen. Det är väldigt viktigt att hästen bär upp sig själv också när man rider framåt. Kraften måste komma bakifrån och hästen får inte fall i framvikt.
När du får till känslan att du håller om och sitter upp och hästen sätter sig i en samlad galopp på direkten utan någon inverkan i hästen mun, det är magi och det är ditt vi vill komma, likväl som att ytter bakben tar rejält för sig i en ökning och hästen explosivt men avspänt ger sig iväg på dina hjälper.
Avbrott, samling av gångarter precis som igångsättningar och ökningar med hästen framme direkt för skänkeln, bärandes framför dig. Det ingår i den dagliga träningen, ibland med mer press ibland mindre men som sagt alltid en del av träningen.
Du börjar med att samla upp hästen genom en halvhalt. Tänk lite in med bakdelen på hästen hela tiden, eller lite lätt öppna. Därefter en förhållning, mjukna, sitt till och tänk lite framåt i övergången. Helst ska hästen bli lite snabbare i bakbenen i övergången och sätta sig på bakbenen.
Att göra detta i skog och natur är givetvis det bästa. Att rida ut och ha skoj med sin ponny kan likväl innefatta övergångar och tempoväxlingar i alla gångarter. Att behärska detta på ett avspänt och medvetet sätt på en lång galoppsträcka gör att ni även behärska ridningen på en stor gräsbana. Jag har flera elever som tränar detta i samband med konditionsträningen året om på exempelvis stranden.
Passa på nu när ni har julledighet och rid ut mycket men öva övergångar och tempoväxlingar. Nyckeln till detta är som med allt annat, tålamod. Gör det noggrant och tänk på att använda din röst, sits och ben både när du vill framåt eller tillbaka. Tänk på att en mjuk hand är en stor del av vägen till framgång, alltid.  Blir hästen stark eller inte går fram för skänkeln som krävs för att lyckas på tävlingsbanan, då har ni gjort för lite tempoväxlingar och övergångar.
God fortsättning på er alla
Kram Sophie

Reflektera, lite mera

Nu när årets ruskigaste månader har knackat på vår dörr och tävlingarna börjar bli lite färre än under högsäsong så brukar jag reflektera lite extra över året som varit. Det är skönt att gå tillbaka till målen som man har satt under året , kika på rundorna man tävlat, träningsfilmerna och se skillnader på ekipaget.

Ofta ser man hur hästarna har stärkt sig och hur ryttarens ridning har blivit mer precis och mer rytmisk. När man tar ett steg tillbaka och inte är mitt uppe i allt så ser man också tydlig vad man behöver fortsätta jobba med, man ser möjligheter och får energi att fortsätta träna och jobba sig själv och sin häst framåt.  Vinterns månader är en väldigt bra grund inför nästa år och rent utvecklingsmässigt en bra byggsten för kommande års mål på träning och tävling.
Tar er tiden att kika på filmerna ni har under årets gång, ta er också tiden att titta på era förebilders olika tränings och tävlingsfilmer på youtube. Att iaktta andra duktiga ryttare kan ge nästan lika mycket som antalet ridtimmar i sadeln och såklart främja dina ridtimmar i sadeln med vikten av att jobba med grunderna.
Glöm inte att även titta på de filmerna där känslan inte var den bästa och fundera på vad det var som gjorde att det inte kändes exakt så som du ville och hur du kunde gjort annorlunda.
För mig fungerar det att skriva ner mål , träningsplan, känslor från ridpass, förändringar och olika förutsättningar. Då kan man förhoppningsvis se en röd tråd och mer kunna ta på vad det var som gjorde att prestationen blev så du önskade under dessa tillfällen.
När det är som blåsigast utomhus (iaf i Skåne) så ta det lite lugnt, sätt dig ner och reflektera över året som varit.
Kram S

Gränsen är hårfin…

Denna veckan har fått mig till att reflektera en hel del på vad hästarna faktiskt gör för oss som människor. Jag kan såklart bara prata utifrån mig själv men jag tror att många av er därute kan känna igen sig och förstå.

Det är så mycket träning, planering, tid, talang, teamwork, driv, tid och energi som krävs för att känna att man har vunnit den där tävlingen som man har kämpat för.
Gränsen, krasst mellan att vara vinnare eller förlorare är hårfin. Märk väl att när jag skriver vinnare så betyder inte det bara att vinna en blå & gul rosett utan en vinst tillsammans med sin häst kan vara så mycket mer.
Jag har så otroligt mycket att tacka ridsporten för – tränare, föräldrar, hästägare, min familj och alla människor som på något sätt har varit en del av alla mina tidigare år som tävlingsryttare. Det har format mig till den jag är idag och det är en erfarenhet som ingen kan ta ifrån oss.
Funderar ni någonsin på vart era motgångar har tagit er? Hur ni reagerar och agerar när ni stöter på en liknande motgång ännu en gång? Om jag raljerar lite så tror jag inte att vanliga människor förstår hur mycket hästarna och livet med hästar faktiskt påverkar ens personlighet i det långa loppet. Det är en kultur som byggs där hästen alltid går först, utan din häst är du ingenting.
När hästen står skadad eller blir såld är du helt plötsligt ingenting. Världen kanske går under där och då men någonstans där inne finns ryttarens kraft att bygga upp och tro på att allting kommer att bli bra, till och med ännu bättre. Det är faktiskt helt fantastiskt och så värdefullt senare i det vuxna livet.
När jag red ponny var jag en extremt dålig förlorare, extremt dålig. Jag grät mycket, var ofta tvär mot mina nära efter en dålig runda och grävde ner mig ordentligt. Det var en stor svaghet medan att komma igen och vinna nästa klass var en enorm styrka. Balansen var inte den bästa men vinnarskallen den var väldigt slående. Tack vare mina föräldrar så lyckades jag utveckla detta positivt sakta men säkert, men inte förrän jag började på IKEA så kunde jag förstå ännu mer vem jag är, varför jag är som jag är och på vilket sätt jag kan applicera hur jag är för att förflytta saker framåt.
Jag är fortfarande en tävlingsmänniska, älskar att tävla och älskar att vinna. Jag har däremot lärt mig att för att vinna så krävs det ett väldigt bra team och att alla delar i teamet är väldigt värdefulla. Det är inte bara relationen med hästen som jag endast fokuserade på förr utan även relationen med människorna som är avgörande. Lika viktigt är det att inte ha relationer som suger energi och kraft som därmed tar fokus ifrån vad du vill lyckas med.
Som sagt gränsen är hårfin men lärorik och varenda erfarenhet är en erfarenhet rikare, det är upp till dig själv hur du väljer att se på det.
Kram S

Evighetsövning som är utvecklande för alla ekipage oavsett inriktning

” Fjärilsövningen” en evighetsövning…

Jag kommer att tipsa en hel del om olika övningar man kan göra hemma i sin vardag med sin häst eller ponny.

Proffsryttaren Luciana Diniz övning ”Fjärilsövningen” är en typisk sådan övning som på ett enkel och roligt sätt hjälper till med många olika delar. Som ni ser nedan så krävs det endast 5 hinder, vill du sedan utveckla övningen med linjer och då krävs det ungefär dubbelt så många hinder. Jag tycker att den övningen är väldigt bra även utan hinder med stöd, den är väldigt utvecklande med endast bommar på marken eller låga upphöjda bommar.

 

 

Denna övning kräver bra en god rytm hela vägen runt, bra vägval, olika vägval, fokus och balans. Det är en evighetsövning för man kan fortsätta komma gång på gång utan avbrott för att just få till rytmen och känslan. Det är många ryttares akilleshäl att just hålla rytmen in och ut ur sväng och med bommar på marken blir det ett perfekt tillfälle att öva sin egen avståndsbedömning utan att för den skull hoppa och slita på hästen. Också en väldigt bra lydnadstävling där man kan lägga in ett avbrott imellan varje hinder. Allt beroende på behov och dagsform för ekipaget, en helt enkelt väldigt flexibel övning.

Lycka til, kram S

Mod, vilja & envishet

Ryttarens mentala styrka måste inte vara någonting som är medfött, det går att träna upp och det är någonting som man kan påverka hela tiden.

En del av den mentala styrkan är att lära sig att hantera motgångar men även dina framgångar.

Det finns mycket som man kan sätta under mental styrka för oss ryttare och vi alla har varit och är i mentala svackor, det är helt normalt och det är också väldigt sunt.
Jag har valt att fokusera på tre saker för att försöka få det tydligt och konkret, saker man kan reflektera över och sätta i sitt sammanhang i vardagen i stallet.
Dessa tre saker är mod, vilja och envishet.
Med mod i detta fallet så menar jag att hålla huvudet kallt och våga göra det som måste göras för att nå målet. Att kunna stänga av yttre omständighet och att kunna hantera oförutsedda händelser.
Ni vet ju själv hur det kan vara tillsammans med din häst eller ponny på en tävlingsplats, allt kan hända från stort till smått. Dessutom är stort eller smått olika för olika ekipage, föräldrar och ryttare. Desto mer du kär känna dig själv och dina reaktioner desto enklare är det att öva och förbättra din mentala styrka.
Mentalt starka personer kan givetvis också tvivla eller känna oro emellanåt, men de är duktiga på att fokusera på uppgiften och är duktiga på att lära från sina erfarenheter och positivt påverka sin omgivning, häst eller ponny.
Vilja handlar om att kunna fokusera på det du har framför dig. Det handlar om att hålla ögonen på uppgiften hela tiden,  att ha bestämt sig för vad som är viktigast och fokusera på det.
Envishet eller kämparglöd är en otroligt viktig egenskap som ryttare. Att inte ge upp, testa nya vägar, när det blåser som starkast kommer du att lära dig som mest. Ridning är en konst och med hästar krävs det tålamod, varje dag, hela tiden.
För att träna upp din mentala styrka så försök att alltid agera som att det är du som styr det som händer runtomkring dig. Blir din start försenad så ta beslut som gör att du kan komma tillbaka till framhoppningen och hålla din plan även om det är 45 minuter senare.
Likadant gäller om man har haft tur eller inte, ibland skyller man på otur när sista hindret trillade ner ibland att man har haft tur när bommarna låg kvar efter en mindre bra runda.

Framgångsrika ryttare förstår givetvis att de har haft tur i viss mån. De har och andra sidan inte räknat med att de ska ha tur. De har istället satsat på att genomföra sin ritt vare sig de har haft turen på sin sida eller inte. Lägg alltså hellre din energi på på att finslipa ditt upplägg tillsammans med din familj och tränare inför och under tävlingen. Du kan inte ha någon kontroll över tur och otur men kan för det mesta ha kontroll över det du gör själv.

Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag” ett väldigt tänkvärt citat från en av Sveriges mest framgångsrika skidåkare, Ingemar Stenmark

Ödsla inte energi på sådant du inte kan påverka. Vad kan du påverka? Påverka det som du kan påverka, alltså återigen hur du har förberett din häst, din egen planering och dina förberedelser, din mentala inställning för dagen.

Mental styrka är precis som muskelstyrka,  ingen har obegränsade resurser. Så varför slösa energi på något som ändå inte går att ändra på?Fokusera på det som du kan påverka och börja med dig själv.

Försöka att inte älta, reflektera däremot. Reflektion är bra och utvecklande. Gjort är gjort så försök att dra lärdomar av det du precis gjorde. Det du har gjort har alltid ett värde, det är erfarenheter att ta med sig i nästa tävlingssammanhang. Försöka att ta med det som var bra och försök släppa taget om det som du var mindre nöjd med.

Lätt att säga men svårt att genomföra? Det beror på hur du ser på dig själv och dina prestationer. Om du är tillåtande och förlåtande mot dig själv, din häst, din mamma och ser  varje ny utmaning som en chans att lära dig något nytt istället för en kamp som bara handlar om vinst eller förlust. När du förlåter dig själv och andra skapar du mer mental energi som kan hjälpa dig att se framåt och lyckas med din ridning.

Sist men inte minst, var glad åt andras framgångar. Delad glädje är dubbel glädje har du säkert hört och visst är det så. Lägg inte din värdefulla energi på att vara avundsjuk eller missunna andra. Gläds istället med dem och försök att lära dig något av deras framgångsrecept.
Många vill tävla tillsammans med de bästa, det inspirerar och är otroligt lärorikt. Tänk på att varje ryttare är en förebild för någon yngre blivande ryttare, du är garanterat en förebild för någon tjej eller kille som kämpar för fullt för att bli lika duktig ryttare som du, du inspirerar så tänk på att agera föredömligt.
Kram S

En stor pusselbit för framgång

En vältränad och lösgjord häst är en välpresterande häst, det är grundregeln. Att olika hästar och olika ekipage har olika behov det vet ni redan men för att lyckas med hoppningen så krävs markarbete (dressyr för hopphästen) med målet att ekipaget ska kunna hoppa banor felfritt på absolut bästa sätt.

En ridbar häst rör sig taktmässigt, är lösgjord och tar emot hjälperna från sin ryttare på ett avspänt sätt samtidigt som den bjuder framåt med energi lika bra i båda varven.

En hopphäst ska kunna vara avspänd och förstå vad ryttaren vill vid alla tillfällen. I tempoväxlingar, vid ett galoppombyte eller över en bom eller hinder. Den ska kunna variera sitt tempo och snabbt kunna gå från långa till korta steg och tvärtom. Hopphästen ska kunna ha en stabil kontakt med bettet, kunna gå i en öppen form men också i en lång låg form för att jobba hela sitt nödvändiga spektra.
Här kan dressyrträning vara till god hjälp för hoppekipaget.
För att få bra språng och kunna bibehålla en stark rytmisk galopp inne på banan så är det viktigt att öva på just rytm och takt. Det är mycket enklare att se distanserna om kommunikationen är bra och att ni har tränat på just detta. Det är bra att öva med endast bommar på marken med olika avstånd och att räkna dina galoppsprång.
Hästen måste ha bjudning, vara framme för skänkel, vara avspänd både fysisk och mentalt. Den måste också tycka att arbetet är kul så försök att alltid känna efter vad behovet är just idag för att få ut maximal effekt.
Detta är svårt att göra ensam , därför rekommenderar jag att försöka rida för en dressyrtränare minst en gång i veckan. Det behöver inte vara i ridhus eller på ridbana, dressyrträning på ett fält brukar ge ännu bättre effekt om möjligheten till bra underlag finns.
Nästa alla mina elever tränar för dressyrtränare och dessa tränarna fokusera mycket på grunden för både häst och ryttare. Jag älskar det! Grunden är viktigast och dessutom anpassar de träningen för att kunna leverera som bäst inne på banan.
Jag är otroligt tacksam idag att jag hade föräldrar och hopptränare som lade mycket vikt vid markarbete med mig och mina hästar. Inget markarbete, ingen hoppning eller tävling. Så var det, det var tur.
Mitt mantra idag är att fler borde träna markarbete och att fler borde rida tillsammans med andra duktiga ryttare i sin vardag. Variation med grundtänk är det som i slutändan tar oss längst.
Kram S

Öva på din balans i en serie

Hoppa serier är utvecklande och nyttigt både för ryttare och häst mellan banhoppningen och den övriga träningen.

Idag hjälpte min mamma mig och en kompis med träningen. Vi byggde upp en lite längre serie. Markbom på ca 2,5 meter sedan 4 stycken kryss med 3 meter mellan varje och avslutningsvis en kryssoxer med 6 meter från sista krysset till oxern med en bom på marken mitt imellan på 3 meter så att hästen tar ett lika långt steg från sistan krysset fram till oxern.

Vi satte oxern ganska nära väggen, med endast två galoppsprång och använde även bommar mellan hinderna och landningen som en portal för att hjälpa till med att få hästarna att hoppa spikrakt. Man känner verkligen hur man kan fokusera på sin egen sits, eftergift och balans i stigbyglarna samtidigt som hästar jobbar på, genom kroppen och tänker själv. En fantastisk övning tycker jag på många sätt och vis.
Vi började passet med att trava bommar med ett kort steg mellan och sedan även med ett längre steg. Vi gjorde det på serpentinbågar och hade bommarna på medellinjen, det är skönt att kolla så att servon, gas och broms fungerar.
Vi travhoppade även en låg vattenmatta och en hängande plastmatta innan vi började med serien. Vi började väldigt lågt och enkelt för att på slutet hoppa en ganska bred oxer och få språngkurvan optimal och sedan snabbt i balans med framåttänk genom svängen i landningen.
Jag gillar att bygga upp hästarna med studs och serier och tycker att det är väldigt lösgörande och stärker hästarna mellan andra mer banhoppningsriktande övningar.
Det är dessutom väldigt roligt för ekipage.
Kram S

Hoppa studs


Att hoppa studs är verkligen styrketräning för hästen, det gör hästen elastisk, får den att tänka själv, balansera sig själv, öva på sin kvickhet och dessutom är det bra koordinationsträning. Det är bra med varierad träning, även för er som rider och tävlar dressyr så är en övning med studsnågonting som hästarna oftast tycker är väldigt roligt och som ger mycket tillbaka i styrka, rörelsefrihet, balans och självförtroende hos hästen.

För ryttarens del är det perfekt att öva upp sinföljsamhet och du kan jobba mer med din sits eftersom det är enkla relaterade avstånd. Det är också en övning som passar bra att träna utan stigbyglar för att utmana sig själv lite extra. Som ryttare är det viktigt att sitta så still som möjligt, trampa ner och håll om med underskänkeln och låta dina armar jobba med eftergiften. Ibland kan hästen springa på lite för snabbt genom en studs och då är det oftast vi som ryttare som kastar vårt överliv för snabbt framåt, skänkeln åker bakåt och hästen blir stressad.

Man kan rida studs på volt eller på rakt spår, på volt räcker det oftast med ”sockerbitar” som hinderstöd, Hästen ska vara formad rund innerskänkeln och följa ett ledande tygeltag. Precis som om du gör en volt utan hinder. Ryttarens balans och tydlighet (blicken) är viktig även här för att kunna bibehålla samma galopp och kunna hålla hästen på mitten, det gäller i båda varven. Jag rekommenderar att börja med 3-4 bommar på marken på böjt spår och rida dessa på volt vid flertalet tillfällen tills det känns bra. Då kan ni börja sätta upp små studs och öka svårigheten efterhand. Det är lätt att minska galoppen för mycket innan bommarna, framför allt om man har en häst som vill rusa iväg. Det som händer då blir att hästen får galoppera väldigt korta galoppsprång och vill då sätta ännu mer fart in över bommarna för att kunna nå fram. Våga i stället bibehålla rytmen och galoppsprångens längd på volten, och rid mjukt in med sits och skänkel intill när du närmar dig första bommen.

Att hoppa många studs på rad är en mycket bra styrkeövning för hästen. Hur många studs på rad du sätter upp beror egentligen på hur mycket plats du har. Att ha studsen på rakt spår hjälper ryttaren att kunna rak rikta hästen och man variera svårighetsgraden. Exempelvis med en unghäst så är det bra att ha färre studs, med bommen på marken från början och sedan att man lägger upp snett efterhand på varannan sida.

För mer erfarna ekipage så är en studs också en bra kontrollträning efter exempelvis en vanlig banhoppningsövning för att kunna få tillbaka hästarna i en mer samlad galopp och där ryttarens hjälper direkt påverkar hästen på ett positivt sätt i de olika längderna på galoppsprången. Även variation av studs såsom varannan kryss och varannan en låg oxer är också en bra övning för styrkan och uthålligheten för de ekipage som är lite mer rutinerade.

Att hoppa studs kan ge en del träningsvärk och mjölksyra. Det är därför viktigt med bra skrittpauser mellan sprången och hellre att ni hoppa studs mer ofta fast mindre språng än att ni tar ut all kraft på ett enda pass. Jag tycker studs är fantastiskt att ha med på nästan varje träning men oftast bara som ett delmoment i en serie, i banhoppningen eller som uppvärmning. Dessutom brukar både ryttare och häst tycka att det är väldigt kul!

Lycka till med styrketräningen och tänk på att ta hand om hästens kropp ordentligt efter en sådan här övning.

Kram S

Prata med sig själv …

Händer det ibland att du känner oro?

Oro för att inte räcka till, att misslyckas, att du kanske har tagit lite vatten över huvudet?

Det är naturligt att känna så och det händer alla ryttare och hästägare. Det är ibland svårt att ta sig ur men otroligt viktigt att öva på att kunna göra det, för det går att göra det och det är viktigt att träna på det. Vi lever ständigt med krav och förväntan på oss som ryttare, ibland är dessa satta av omgivningen men oftast av oss själv. Ibland är vi till och med lite taskiga mot oss själv och vår häst för kraven tar över glädjen, detta är oftast omedvetet och det är viktigt att jobba på att bli medvetna kring hur våra inre energier påverkar oss som ryttare.

Jag brukar ibland tänka på hur jag pratar med mig själv, jag pratar faktiskt ganska mycket med mig själv och det som fungerar allra bäst för mig är att säga saker högt och därigenom kunna ta beslut. Jag gillar också att prata högt med andra människor som jag litar på som känner mig väl och vet vad jag behöver för att kunna prestera så som jag önskar. Vad är det jag tänker och säger till mig själv och andra, och hur kan jag vända negativa tankar till det positiva. Jag brukar säga att man först och främst ska fokusera på det som är positivt, exempelvis på en träning så brukar jag försöka få eleverna att ta med sig någonting som är bra från träningen som man kan känna sig stark och stolt över.

Det finns såklart saker från varje träningspass som man kan ta med sig och öva på för att få till ridningen och kommunikationen ännu bättre men det är ännu viktigare att få med sig saker som kändes bra. Det kan vara dina generella styrkor som ryttare men glöm inte bort de små framstegen som du har tränat på i din vardag. De är lika viktiga att fira och bekräfta oss själv, vi tränar för att bli bättre för att få till synergin mellan dig och din häst. Hur vi kan nyttja ryttaren och hästens styrkor tillsammans för att bli ett team, ett ekipage med en känsla att ni klarar de mål ni har satt upp tillsammans med glädje.

Jag hör ibland exempel som ”jag kommer aldrig”, ”det hindret kommer min häst stanna på”, ”den linjen är svår”, ”hindernaär alldeles för höga”, ”jag får inte stressa”. Försök istället att hitta positiva fraser för det och försök att plocka bort ordet inte, även om det är placerat i en positiv kontext så registreras det i din hjärna som någonting negativ. Exempelvis du får inte hålla så hårt i tygeln till behåll en mjuk kontakt med hästens mun eller jag får inte ha dålig galopp i den svängen till håll en bra galopp i svängen. Prova att gå igenom banan på en tävling utan att använda negativ klang såsom orden, inte och aldrig.

Om du är på en tävlingsplats kan det vara bra att innan fundera på följande saker, jag brukar även skriva ner detta för att sedan väl på tävling ha det med sig och kunna återkomma till svaren vid tillfällen av oro och nervositet.

1. Varför har du åkt till denna tävling?
2. Vad vill du uppnå?
3. Vad krävs för att uppnå det du vill?

Vi ska prata mer om det mentala som ryttare längre fram, hoppas dessa tips kan hjälpa dig en bit på vägen.

Kram S