Solsken…

Idag tänker jag berätta en historia som blev en solskenshistoria men som lika gärna kunde ha slutat tvärtom. Tack vare mina föräldrars ödmjukhet för att testa andra vägar trots deras erfarenhet och kompetens med olika typer av hästar och ridning under många år. 

När jag började rida D-ponny så hade jag några riktigt fina ponnyer som jag själv tog upp i de högsta klasserna, tävlade och red åt andra. Min sponsor på den tiden och mina föräldrar kom överens om att vi skulle investera i en ponny som redan hade gjort lite mer med målet att rida europeiska mästerskapen. Sagt och gjort vi åkte över till Irland och provade ett 7 årigt sto som hade gått med Irlands skickligaste ponnyryttare och hade två nyproducerade GP vinster i bagaget bland annat i de stora tävlingarna i Mechelen. 

Jag provred ponnyn, en otrolig vacker ponny i storhästformat med fullblod längre bak i blodet. Vi kom överens och ponny kom hem till gården i Höganäs. Hon var helt fantastisk och jag var förälskad, kärlek vid första ögonkastet och jag hade aldrig fått möjlighet att rida en ”färdig” ponny tidigare. 

Vi tog det sakta framåt och jag lärde känna ponnyn. Otroligt stark, modig men krävde perfekt ridning jämfört med mina lite mindre och mer lydiga ponnyer. Hon var mer som en stor häst så ett helt annat register i galoppen och svår för mig att rida på hinder. Vi lyckades ganska bra i början även i större klasser men rundorna var inte i harmoni och jag missade distanserna och ponnyn blev stressad precis som jag och då kom stoppen. Upp till LA fortsatte det att gå bra för då red jag bättre men så fort det blev MSV B så blev det tvärstopp och jag åkte oftast av. Det blev en ond cirkel och jag blev spänd, nervös och vågade inte rida så som behövdes. 

Ni vet själv när självförtroende får sig en knäpp, det spelade ingen roll att jag visste att ponnyn var bra. Jag var i den åldern att jag inte längre trodde på att det skulle gå och ville själv ge upp. Det fungerade ju så bra på alla de andra ponnyerna men inte med denna så det kunde ju inte vara bara mig det var fel på, eller? 

Min föräldrar, båda duktiga tränare och ryttare på sin tid såghur mitt självförtroende hade rasat och valde att kontakta en väldigt duktig stor häst ryttare i Helsingborgstrakten. Han kom hem till oss tre gånger och hoppade ponnyn. Första gången hoppade hon som jag minns det lite som att hon var av på mitten, hon stampade inte riktigt av. Hon hade såklart också fått ett dåligt självförtroende och vågade inte heller ta av på rätt sätt, hon ville verkligen inte riva. Han fortsatte hoppa och till slut såg man hur ponnyn slappnade av och hoppade genom hela kroppen. Vid gång två och tre hoppade han en riktigt stor bana eftersom det var i de klasserna som jag hade problem. Ponnyn flög över hinderna och jag såg att hon kunde och att hon ville hoppa, spetsade öron och glädje runt banan. 

Det var då jag förstod att ponnyn kan, bara jag rider avspänt, med en mjuk hand och bra skänkel. Men det viktigaste av allt att jag tror på henne och kämpar tillsammans med henne, inte emot henne. 

Helgen därpå åkte vi till Borås ponny Grand Prix och vann MSVA finalen, två veckor senare var vi trea i Grand Prix klassen i Holland i Wierden och året därpå var vi med i laget som tog brons på europeiska mästerskapen i Le Toquet i Frankrike och tog hem flertalet SM medaljer. Sista året startade vi 12 internationella Grand Prix klasser och var placerade i 10 av dessa. 

Detta är en historia som jag ofta tänker på och den slutade ju väldigt väl eftersom mina föräldrar var kloka nog att förstå att det som behövdes för mig och ponnyn inte bara var mer träning på hinder. Det var att få mig att tro på att ponnyn kunde hoppa högre hinder och att jag inte behövde rida annorlunda på henne bara för att det var en högre klass. Jag fick självförtroende bara genom att se att hon kunde. 

Jag kommer ihåg att jag tänkte att hon kan, jag kan – nu behöver jag få henne att vilja göra det tillsammans med mig! Jag kommer också ihåg att flera kommenterade till mina föräldrar att det inte skulle vara bra för mig att se någon annan rida ponnyn, hur kommer det kännas för er dotter? Undrade föräldrarna, de såg det som ett stort nederlag. Jag säger inte att det är så för alla men för mig så kände jag då ett stort intresse i att få tips och råd och tyckte det var väldigt roligt att se hur min fina ponny kunde flyga högt över hinderna och glädjen i hennes ögon att känna att hon lyckades. Verkligen ett genombrott och så viktigt för våra år tillsammans. 

Det var i övrigt tack vare denna ponny som steget till stor häst var enklare än det möjligtvis hade varit utan henne. Jag fick lära mig att rida på riktigt och att vara ödmjuk till samarbetet i teamet och till ponnyn. 

Vi hörs

Kram S 

Vi växer, vi testar och vi lär …

Jag funderar mycket på livet med häst och vad det egentligen innebär att ha häst, på hobbynivå som jag numera har det eller på elitnivå i olika åldrar och hur viktigt det är att vi vuxna känner av signaler och kan leda ungdomarna genom ett gott exempel.

Det finns många duktiga hästmänniskor i Sverige, gedigna med enormt stor erfarenhet av att läsa av, utbilda och utveckla hästar och ryttare på alla nivåer. En sak är ridningen som sådan men det är så mycket mer därtill. Jag har ännu inte i vuxen eller ung ålder sett någon lyckas långsiktigt och under flera år utan att de har utvecklat sin kunskap och haft intresse för allt kring hanteringen av sina hästar men också aktivt valt att utveckla sig själv genom att lära känna sig själv och leda sig själv i med och motgång. 

Jag kanske är naiv men jag hoppas och tror att alla vi som på något sätt håller på med hästar och utveckling av unga ryttare har ett gemensamt mål – att vi vill hästens och ryttarens absolut bästa, att viljan att lyckas är större än rädslan att misslyckas. Det är ups and downs inom ridsporten, precis som livet i stort. Det är viktigt här att kunna glädjas åt andra, att lyssna på andra, att hjälpa andra, att ta hjälp av andra, att skapa en god stämning oavsett miljö och att få lov att vara super stolt över sin prestation och göra aktiva val baserat på den man är.

En annan sak som jag tycker är väldigt bra att tänka på och förstå är att ungdomarna utvecklas inte bara som ryttare utan även som individer. Kanske man börjar rida ponny när man är 8-9 år och sedan helt plötsligt är man uppe i tonåren och rider kanske både storhäst och D-ponny. Det är mycket som händer med ungdomarna under dessa år, de är på väg att växa upp och hitta sig själv. Vi söker ofta någonting, de tar reda på vem de är, vad de står för, vad de gillar, vad de inte gillar och det vet vi att det kan ändras från dag till dag under vissa perioder. Det gäller helt enkelt att hänga med, att sätta gränser när det behövs eller att peppa när deras värld rasar samman, se möjligheter och förklara konsekvenser. Jag tror mycket på att involvera barnen från tidig ålder i allt som har med hästarna att göra, allt från hovslagare , till foder till träning. 

Under denna tiden i ungdomarnas utveckling krävs mycket intuition, kommunikation och förståelse. Här är det viktigt att föräldrar och vuxna i teamet runt ryttarna kan hjälpa till och se dessa signaler för att kunna stötta i känslor, identitetskriser, prestationsångest, relationer och tillhörighet för att nämna några exempel. Det är väldigt svårt att leverera resultat på lång sikt om man inte tar tag i dessa delar längs med vägen och pratar med sina ungdomar kring hur deras egen upplevelse är samtidigt som man pratar om hur de vill upplevas.

När vi är med hästen behöver yttre omständigheter kopplas bort och fokus behöver vara på hästen och ryttarens utveckling, det är svårt men det går bättre och bättre när man tränar på det.

Själv-ledarskap är viktigt och hur man kan först och främst påverka sig själv och sina handlingar. En enkel övning för detta är att skriva upp för sig själv 3-5 punkter på varje huvudrubrik kopplat till dig som ryttare som följer här nedan. Allt är faktiskt en inställningsfråga som min kära pappa alltid sa, så ta kontroll över dig själv och hur du vill upplevas så tidigt som möjligt. 

-Hur vill du upplevas:

-Hur tror du att andra upplever dig:

Därefter kan man ha en dialog kring likheter i de båda och därigenom hitta styrkor att bygga på samtidigt bestämma sig för tydliga åtgärder där det skiljer sig åt för att nå bilden av hur du vill upplevas. Ha tålamod med era ungdomar i detta, de håller på att växa upp och testar hela tiden nya sätt. 

Som avslut så vill jag förstärka hur viktigt det är att vi alla oavsett ålder, kön eller roll tillsammans med teamet runt hästen tänker på varför vi gör detta och att det är en väldigt stor och värdefull tid i barnens uppväxt som bygger starka värderingar, kultur och erfarenheter som ingen kan ta ifrån någon i framtiden. En otroligt bra skola helt enkelt. 

Kram S

Bygga från grunden…

Man ska inte underskatta bommar på marken, det är perfekt på många sätt och vis att träna på.

Att jobba över bommar på rakt spår och variera antal galoppsprång är otroligt bra. Du kan även lägga till ett mjukt avbrott mellan , en volt över den ena innan du rider på nästa. Räkna dina galoppsprång högt och stegs noga.
Bommarna placerade strategiskt utifrån de behov man har att träna på och de är väldigt bra för precision, balans, rytm och lydnad.
Jag gillar även gamla hederliga klockan där man lägger en bom på klockslaget 12, en på klockan 3 en på klockan 6 och en på kl 9. Du kan variera antal meter från mitten till mitten mellan bommarna men börja alltid på så många antal meter som möjligt beroende på ytan du har tillgänglig. Ta det successivt så du inte börjar med alla fyra direkt. Tappar du rytmen , bryt av och börja om.
Jag brukar också ha en eller flera bommar i hörnen. Om du har en enkel bom kan du öva på att få hästen runt skänkeln upp till yttertygeln i både trav och galopp eller så har du som en solfjäder där du jobbar likadant över tre-fyra travbommar.
En enkel bana med olika distanser på rakt och böjt spår över bommar är väldigt lösgörande och roligt för hästen. Samtidigt som du inte sliter på den kan du öva ögat och samspelet mellan ekipaget. Avbrott till skritt, galopp över en bom, trav över travbommar, galopp igen in i klockan och så vidare.
Det finns massor av bra övningar för detta på nätet och man kan få myclet bra inspiration genom att bara googla.  När man klarar rida bommar och bomövningar med varierat tempo i alla gångarter då kan man börja hoppa banor, bommar på marken bygger från grunden.
Kram S

Tempoväxling och övergångar, med hjälp av Sveriges natur!

Ni vet alla övningar ni gör när ni rider på banan eller i ridhuset eller för er tränare, prova gör dessa i olika miljöer på olika underlag.

Vi kan ta ett exempel, övergångar och tempoväxlingar. Övergångar och tempoväxlingar är den perfekta övningen för alla hästar oavsett inriktningen. Det går att göra på rakt spår, på böjt spår, innan hinder, efter hinder, på volt,  på serpentinbågar – ja ni förstår.
Varför tränar vi så mycket på just övergångar då? Först och främst så stärker det hästarna och sedan så gör det hästarna lydiga för hjälperna. Känslan när man efter en ökning på 5-6 steg bara precis flyttar axlarna lite tillbaka.
Man får ihop hästen och får den att bära mer vikt på bakbenen. Det är väldigt viktigt att hästen bär upp sig själv också när man rider framåt. Kraften måste komma bakifrån och hästen får inte fall i framvikt.
När du får till känslan att du håller om och sitter upp och hästen sätter sig i en samlad galopp på direkten utan någon inverkan i hästen mun, det är magi och det är ditt vi vill komma, likväl som att ytter bakben tar rejält för sig i en ökning och hästen explosivt men avspänt ger sig iväg på dina hjälper.
Avbrott, samling av gångarter precis som igångsättningar och ökningar med hästen framme direkt för skänkeln, bärandes framför dig. Det ingår i den dagliga träningen, ibland med mer press ibland mindre men som sagt alltid en del av träningen.
Du börjar med att samla upp hästen genom en halvhalt. Tänk lite in med bakdelen på hästen hela tiden, eller lite lätt öppna. Därefter en förhållning, mjukna, sitt till och tänk lite framåt i övergången. Helst ska hästen bli lite snabbare i bakbenen i övergången och sätta sig på bakbenen.
Att göra detta i skog och natur är givetvis det bästa. Att rida ut och ha skoj med sin ponny kan likväl innefatta övergångar och tempoväxlingar i alla gångarter. Att behärska detta på ett avspänt och medvetet sätt på en lång galoppsträcka gör att ni även behärska ridningen på en stor gräsbana. Jag har flera elever som tränar detta i samband med konditionsträningen året om på exempelvis stranden.
Passa på nu när ni har julledighet och rid ut mycket men öva övergångar och tempoväxlingar. Nyckeln till detta är som med allt annat, tålamod. Gör det noggrant och tänk på att använda din röst, sits och ben både när du vill framåt eller tillbaka. Tänk på att en mjuk hand är en stor del av vägen till framgång, alltid.  Blir hästen stark eller inte går fram för skänkeln som krävs för att lyckas på tävlingsbanan, då har ni gjort för lite tempoväxlingar och övergångar.
God fortsättning på er alla
Kram Sophie

Att inte planera är som att planera för att misslyckas…

Det är så roligt att se hur alla ekipage utvecklas, tränar, kämpar och ligger i. En stor inspirationskälla för mig är just det, det är så roligt att se när ryttarna börjar få till helheten och förstår varför de olika delarna är viktiga men framförallt känner känslan i ridningen.

Hästarnas klipps, sakerna putsas, hästarna och kanske ryttarna får  massage, kiropraktor bokas, vet checkar görs, foderstater gås igenom, vaccinering bokas, träningar och tävlingar planeras. Det är mycket som behöver tänkas på med livet som häst och det kostar en halv förmögenhet. Det är mycket som behöver planeras och det mesta repeteras under hela året, varje vecka, många saker varje dag året om.
För att göra det enkelt så krävs det bra planering och struktur. Jag vet en del som planerar i sin digitala kalender, en del i sin hästdagbok, på kalendern på kylen eller i en Excel-fil i datorn. Hur:et spelar ingen roll men jag rekommenderar att ha planeringen nedskriven för att komma ihåg.
Små anteckningar kring dagens känsla vid ridningen eller små avvikelser från hästen normala beteende är också väldigt bra att skriva ner för att kunna följa upp och för att komma ihåg. Får man in ett bra system kring detta som ung ryttare så lär man sig väldigt mycket om hästen och hur man själv fungerar för att kunna få ett bra eget system nu men  även den dagen då man står på egna ben.
Kanske jag ska göra ett format för en sådan struktur, det tål att tänkas på.
Ha en riktigt fin dag.
Kram S

Reflektera, lite mera

Nu när årets ruskigaste månader har knackat på vår dörr och tävlingarna börjar bli lite färre än under högsäsong så brukar jag reflektera lite extra över året som varit. Det är skönt att gå tillbaka till målen som man har satt under året , kika på rundorna man tävlat, träningsfilmerna och se skillnader på ekipaget.

Ofta ser man hur hästarna har stärkt sig och hur ryttarens ridning har blivit mer precis och mer rytmisk. När man tar ett steg tillbaka och inte är mitt uppe i allt så ser man också tydlig vad man behöver fortsätta jobba med, man ser möjligheter och får energi att fortsätta träna och jobba sig själv och sin häst framåt.  Vinterns månader är en väldigt bra grund inför nästa år och rent utvecklingsmässigt en bra byggsten för kommande års mål på träning och tävling.
Tar er tiden att kika på filmerna ni har under årets gång, ta er också tiden att titta på era förebilders olika tränings och tävlingsfilmer på youtube. Att iaktta andra duktiga ryttare kan ge nästan lika mycket som antalet ridtimmar i sadeln och såklart främja dina ridtimmar i sadeln med vikten av att jobba med grunderna.
Glöm inte att även titta på de filmerna där känslan inte var den bästa och fundera på vad det var som gjorde att det inte kändes exakt så som du ville och hur du kunde gjort annorlunda.
För mig fungerar det att skriva ner mål , träningsplan, känslor från ridpass, förändringar och olika förutsättningar. Då kan man förhoppningsvis se en röd tråd och mer kunna ta på vad det var som gjorde att prestationen blev så du önskade under dessa tillfällen.
När det är som blåsigast utomhus (iaf i Skåne) så ta det lite lugnt, sätt dig ner och reflektera över året som varit.
Kram S

Gränsen är hårfin…

Denna veckan har fått mig till att reflektera en hel del på vad hästarna faktiskt gör för oss som människor. Jag kan såklart bara prata utifrån mig själv men jag tror att många av er därute kan känna igen sig och förstå.

Det är så mycket träning, planering, tid, talang, teamwork, driv, tid och energi som krävs för att känna att man har vunnit den där tävlingen som man har kämpat för.
Gränsen, krasst mellan att vara vinnare eller förlorare är hårfin. Märk väl att när jag skriver vinnare så betyder inte det bara att vinna en blå & gul rosett utan en vinst tillsammans med sin häst kan vara så mycket mer.
Jag har så otroligt mycket att tacka ridsporten för – tränare, föräldrar, hästägare, min familj och alla människor som på något sätt har varit en del av alla mina tidigare år som tävlingsryttare. Det har format mig till den jag är idag och det är en erfarenhet som ingen kan ta ifrån oss.
Funderar ni någonsin på vart era motgångar har tagit er? Hur ni reagerar och agerar när ni stöter på en liknande motgång ännu en gång? Om jag raljerar lite så tror jag inte att vanliga människor förstår hur mycket hästarna och livet med hästar faktiskt påverkar ens personlighet i det långa loppet. Det är en kultur som byggs där hästen alltid går först, utan din häst är du ingenting.
När hästen står skadad eller blir såld är du helt plötsligt ingenting. Världen kanske går under där och då men någonstans där inne finns ryttarens kraft att bygga upp och tro på att allting kommer att bli bra, till och med ännu bättre. Det är faktiskt helt fantastiskt och så värdefullt senare i det vuxna livet.
När jag red ponny var jag en extremt dålig förlorare, extremt dålig. Jag grät mycket, var ofta tvär mot mina nära efter en dålig runda och grävde ner mig ordentligt. Det var en stor svaghet medan att komma igen och vinna nästa klass var en enorm styrka. Balansen var inte den bästa men vinnarskallen den var väldigt slående. Tack vare mina föräldrar så lyckades jag utveckla detta positivt sakta men säkert, men inte förrän jag började på IKEA så kunde jag förstå ännu mer vem jag är, varför jag är som jag är och på vilket sätt jag kan applicera hur jag är för att förflytta saker framåt.
Jag är fortfarande en tävlingsmänniska, älskar att tävla och älskar att vinna. Jag har däremot lärt mig att för att vinna så krävs det ett väldigt bra team och att alla delar i teamet är väldigt värdefulla. Det är inte bara relationen med hästen som jag endast fokuserade på förr utan även relationen med människorna som är avgörande. Lika viktigt är det att inte ha relationer som suger energi och kraft som därmed tar fokus ifrån vad du vill lyckas med.
Som sagt gränsen är hårfin men lärorik och varenda erfarenhet är en erfarenhet rikare, det är upp till dig själv hur du väljer att se på det.
Kram S

Mod, vilja & envishet

Ryttarens mentala styrka måste inte vara någonting som är medfött, det går att träna upp och det är någonting som man kan påverka hela tiden.

En del av den mentala styrkan är att lära sig att hantera motgångar men även dina framgångar.

Det finns mycket som man kan sätta under mental styrka för oss ryttare och vi alla har varit och är i mentala svackor, det är helt normalt och det är också väldigt sunt.
Jag har valt att fokusera på tre saker för att försöka få det tydligt och konkret, saker man kan reflektera över och sätta i sitt sammanhang i vardagen i stallet.
Dessa tre saker är mod, vilja och envishet.
Med mod i detta fallet så menar jag att hålla huvudet kallt och våga göra det som måste göras för att nå målet. Att kunna stänga av yttre omständighet och att kunna hantera oförutsedda händelser.
Ni vet ju själv hur det kan vara tillsammans med din häst eller ponny på en tävlingsplats, allt kan hända från stort till smått. Dessutom är stort eller smått olika för olika ekipage, föräldrar och ryttare. Desto mer du kär känna dig själv och dina reaktioner desto enklare är det att öva och förbättra din mentala styrka.
Mentalt starka personer kan givetvis också tvivla eller känna oro emellanåt, men de är duktiga på att fokusera på uppgiften och är duktiga på att lära från sina erfarenheter och positivt påverka sin omgivning, häst eller ponny.
Vilja handlar om att kunna fokusera på det du har framför dig. Det handlar om att hålla ögonen på uppgiften hela tiden,  att ha bestämt sig för vad som är viktigast och fokusera på det.
Envishet eller kämparglöd är en otroligt viktig egenskap som ryttare. Att inte ge upp, testa nya vägar, när det blåser som starkast kommer du att lära dig som mest. Ridning är en konst och med hästar krävs det tålamod, varje dag, hela tiden.
För att träna upp din mentala styrka så försök att alltid agera som att det är du som styr det som händer runtomkring dig. Blir din start försenad så ta beslut som gör att du kan komma tillbaka till framhoppningen och hålla din plan även om det är 45 minuter senare.
Likadant gäller om man har haft tur eller inte, ibland skyller man på otur när sista hindret trillade ner ibland att man har haft tur när bommarna låg kvar efter en mindre bra runda.

Framgångsrika ryttare förstår givetvis att de har haft tur i viss mån. De har och andra sidan inte räknat med att de ska ha tur. De har istället satsat på att genomföra sin ritt vare sig de har haft turen på sin sida eller inte. Lägg alltså hellre din energi på på att finslipa ditt upplägg tillsammans med din familj och tränare inför och under tävlingen. Du kan inte ha någon kontroll över tur och otur men kan för det mesta ha kontroll över det du gör själv.

Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag” ett väldigt tänkvärt citat från en av Sveriges mest framgångsrika skidåkare, Ingemar Stenmark

Ödsla inte energi på sådant du inte kan påverka. Vad kan du påverka? Påverka det som du kan påverka, alltså återigen hur du har förberett din häst, din egen planering och dina förberedelser, din mentala inställning för dagen.

Mental styrka är precis som muskelstyrka,  ingen har obegränsade resurser. Så varför slösa energi på något som ändå inte går att ändra på?Fokusera på det som du kan påverka och börja med dig själv.

Försöka att inte älta, reflektera däremot. Reflektion är bra och utvecklande. Gjort är gjort så försök att dra lärdomar av det du precis gjorde. Det du har gjort har alltid ett värde, det är erfarenheter att ta med sig i nästa tävlingssammanhang. Försöka att ta med det som var bra och försök släppa taget om det som du var mindre nöjd med.

Lätt att säga men svårt att genomföra? Det beror på hur du ser på dig själv och dina prestationer. Om du är tillåtande och förlåtande mot dig själv, din häst, din mamma och ser  varje ny utmaning som en chans att lära dig något nytt istället för en kamp som bara handlar om vinst eller förlust. När du förlåter dig själv och andra skapar du mer mental energi som kan hjälpa dig att se framåt och lyckas med din ridning.

Sist men inte minst, var glad åt andras framgångar. Delad glädje är dubbel glädje har du säkert hört och visst är det så. Lägg inte din värdefulla energi på att vara avundsjuk eller missunna andra. Gläds istället med dem och försök att lära dig något av deras framgångsrecept.
Många vill tävla tillsammans med de bästa, det inspirerar och är otroligt lärorikt. Tänk på att varje ryttare är en förebild för någon yngre blivande ryttare, du är garanterat en förebild för någon tjej eller kille som kämpar för fullt för att bli lika duktig ryttare som du, du inspirerar så tänk på att agera föredömligt.
Kram S

Jämför du dig med alla andra?

Det är väldigt vanligt att jämföra sig med andra, detta gäller genom hela livet.
När det gäller andra ryttare så försök att bli inspirerad och peppad, att jämföra och bli nedstämd är självdestruktivt. Alla ryttare och hästar har olika förutsättningar, det har vi pratat om tidigare i bloggen.

Jag vet att det är lättare sagt än gjort, tror mig jag har själv varit där mängder av gånger. Jag brukar tänka att när man fastnar i att jämföra sig med andra. Att man bara är bra om ingen annan har bättre resultat och så vidare. Händer detta ofta?

 

Då behöver du öva, bli medveten om vad du tänker, säger och mata dig själv med andra tankar. Detta tar tid för det handlar om att ändra ditt beteende och det gäller att ha tålamod. Ibland faller du dit igen när du minst anar och börjar jämföra, hitta nycklar, metoder som passar dig och lär dig kontrollera dina tankar.

 

När du känner att du börjar jämföra, säg till dig själv ”Tack, det räcker så. Jag väljer hellre den här vägen framåt istället”.

Det är viktigt att jobba med och bestämma sig för sin självbild. Självbilden att vara bäst är tuff men möjlig.
Det är bara du som äger din självbild som vet vad det innebär att vara bäst?
Är det att vinna alla tävlingar du har anmält till?
Om dina främsta konkurrenter blir skadade och du vinner, är du då bäst?
När du kommer i tid till den oerhört tidiga dressyrpasset, är du då bäst? Är du bäst när du sätter en ny övning  på hoppträningen?
Ingvar Kamprad sa alltid ”bara för att du är bäst så betyder det inte att du är bra”. Fundera lite på den meningen. Ingvar menade att bara för att du vinner än tävling och levererar bäst resultat så finns det saker att jobba på , att utveckla, att analysera och att ständigt vilja framåt. Det gäller att vara ödmjuk i framgången så att den blir utvecklas långsiktigt och blir hållbar. Detta är förhållande till den självbild man har och hur man försöker att släppa jämförelsen med andra. Jag menar då återigen vad det innebär för dig att känna att du är bra? Det är helt olika för olika ryttare.
Att vara bäst innebär så mycket. Den enda som kan definiera det är du, men kanske med hjälp av andra och ta hjälp av dina kortsiktiga och långsiktiga mål.
Du bör hitta ett förhållande till din självbild som är realistisk och som får dig att må bra varje dag i stallet, i sadeln eller bara när du umgås tillsammans med din häst.
Det är en väg att vandra som är längre eller kortare för olika ryttare. Jag hoppas dessa tips tror hjälper dig att istället för att jämföra dig med andra så låt dig inspireras av andra och framförallt lyft dig själv och de saker som du är bra på som gör dig glad och stolt.
Lycka till.
Kram S

En stor pusselbit för framgång

En vältränad och lösgjord häst är en välpresterande häst, det är grundregeln. Att olika hästar och olika ekipage har olika behov det vet ni redan men för att lyckas med hoppningen så krävs markarbete (dressyr för hopphästen) med målet att ekipaget ska kunna hoppa banor felfritt på absolut bästa sätt.

En ridbar häst rör sig taktmässigt, är lösgjord och tar emot hjälperna från sin ryttare på ett avspänt sätt samtidigt som den bjuder framåt med energi lika bra i båda varven.

En hopphäst ska kunna vara avspänd och förstå vad ryttaren vill vid alla tillfällen. I tempoväxlingar, vid ett galoppombyte eller över en bom eller hinder. Den ska kunna variera sitt tempo och snabbt kunna gå från långa till korta steg och tvärtom. Hopphästen ska kunna ha en stabil kontakt med bettet, kunna gå i en öppen form men också i en lång låg form för att jobba hela sitt nödvändiga spektra.
Här kan dressyrträning vara till god hjälp för hoppekipaget.
För att få bra språng och kunna bibehålla en stark rytmisk galopp inne på banan så är det viktigt att öva på just rytm och takt. Det är mycket enklare att se distanserna om kommunikationen är bra och att ni har tränat på just detta. Det är bra att öva med endast bommar på marken med olika avstånd och att räkna dina galoppsprång.
Hästen måste ha bjudning, vara framme för skänkel, vara avspänd både fysisk och mentalt. Den måste också tycka att arbetet är kul så försök att alltid känna efter vad behovet är just idag för att få ut maximal effekt.
Detta är svårt att göra ensam , därför rekommenderar jag att försöka rida för en dressyrtränare minst en gång i veckan. Det behöver inte vara i ridhus eller på ridbana, dressyrträning på ett fält brukar ge ännu bättre effekt om möjligheten till bra underlag finns.
Nästa alla mina elever tränar för dressyrtränare och dessa tränarna fokusera mycket på grunden för både häst och ryttare. Jag älskar det! Grunden är viktigast och dessutom anpassar de träningen för att kunna leverera som bäst inne på banan.
Jag är otroligt tacksam idag att jag hade föräldrar och hopptränare som lade mycket vikt vid markarbete med mig och mina hästar. Inget markarbete, ingen hoppning eller tävling. Så var det, det var tur.
Mitt mantra idag är att fler borde träna markarbete och att fler borde rida tillsammans med andra duktiga ryttare i sin vardag. Variation med grundtänk är det som i slutändan tar oss längst.
Kram S