Vi växer, vi testar och vi lär …

Jag funderar mycket på livet med häst och vad det egentligen innebär att ha häst, på hobbynivå som jag numera har det eller på elitnivå i olika åldrar och hur viktigt det är att vi vuxna känner av signaler och kan leda ungdomarna genom ett gott exempel.

Det finns många duktiga hästmänniskor i Sverige, gedigna med enormt stor erfarenhet av att läsa av, utbilda och utveckla hästar och ryttare på alla nivåer. En sak är ridningen som sådan men det är så mycket mer därtill. Jag har ännu inte i vuxen eller ung ålder sett någon lyckas långsiktigt och under flera år utan att de har utvecklat sin kunskap och haft intresse för allt kring hanteringen av sina hästar men också aktivt valt att utveckla sig själv genom att lära känna sig själv och leda sig själv i med och motgång. 

Jag kanske är naiv men jag hoppas och tror att alla vi som på något sätt håller på med hästar och utveckling av unga ryttare har ett gemensamt mål – att vi vill hästens och ryttarens absolut bästa, att viljan att lyckas är större än rädslan att misslyckas. Det är ups and downs inom ridsporten, precis som livet i stort. Det är viktigt här att kunna glädjas åt andra, att lyssna på andra, att hjälpa andra, att ta hjälp av andra, att skapa en god stämning oavsett miljö och att få lov att vara super stolt över sin prestation och göra aktiva val baserat på den man är.

En annan sak som jag tycker är väldigt bra att tänka på och förstå är att ungdomarna utvecklas inte bara som ryttare utan även som individer. Kanske man börjar rida ponny när man är 8-9 år och sedan helt plötsligt är man uppe i tonåren och rider kanske både storhäst och D-ponny. Det är mycket som händer med ungdomarna under dessa år, de är på väg att växa upp och hitta sig själv. Vi söker ofta någonting, de tar reda på vem de är, vad de står för, vad de gillar, vad de inte gillar och det vet vi att det kan ändras från dag till dag under vissa perioder. Det gäller helt enkelt att hänga med, att sätta gränser när det behövs eller att peppa när deras värld rasar samman, se möjligheter och förklara konsekvenser. Jag tror mycket på att involvera barnen från tidig ålder i allt som har med hästarna att göra, allt från hovslagare , till foder till träning. 

Under denna tiden i ungdomarnas utveckling krävs mycket intuition, kommunikation och förståelse. Här är det viktigt att föräldrar och vuxna i teamet runt ryttarna kan hjälpa till och se dessa signaler för att kunna stötta i känslor, identitetskriser, prestationsångest, relationer och tillhörighet för att nämna några exempel. Det är väldigt svårt att leverera resultat på lång sikt om man inte tar tag i dessa delar längs med vägen och pratar med sina ungdomar kring hur deras egen upplevelse är samtidigt som man pratar om hur de vill upplevas.

När vi är med hästen behöver yttre omständigheter kopplas bort och fokus behöver vara på hästen och ryttarens utveckling, det är svårt men det går bättre och bättre när man tränar på det.

Själv-ledarskap är viktigt och hur man kan först och främst påverka sig själv och sina handlingar. En enkel övning för detta är att skriva upp för sig själv 3-5 punkter på varje huvudrubrik kopplat till dig som ryttare som följer här nedan. Allt är faktiskt en inställningsfråga som min kära pappa alltid sa, så ta kontroll över dig själv och hur du vill upplevas så tidigt som möjligt. 

-Hur vill du upplevas:

-Hur tror du att andra upplever dig:

Därefter kan man ha en dialog kring likheter i de båda och därigenom hitta styrkor att bygga på samtidigt bestämma sig för tydliga åtgärder där det skiljer sig åt för att nå bilden av hur du vill upplevas. Ha tålamod med era ungdomar i detta, de håller på att växa upp och testar hela tiden nya sätt. 

Som avslut så vill jag förstärka hur viktigt det är att vi alla oavsett ålder, kön eller roll tillsammans med teamet runt hästen tänker på varför vi gör detta och att det är en väldigt stor och värdefull tid i barnens uppväxt som bygger starka värderingar, kultur och erfarenheter som ingen kan ta ifrån någon i framtiden. En otroligt bra skola helt enkelt. 

Kram S

Årets första tävling…

Förra veckan spenderade jag inne på Helsingborgs Fältrittklubb och de traditionella tävlingarna som kallas för Trettonspelen. En fantastisk tävling i mitt tycke med möjlighet för bredden att tävla i allt från de lägsta klasserna upp till MSV A på ponny och 140 på storhäst.

Det var tekniska men sjyssta banor som krävde sin ridning och att ryttarna kom väl förberedda och det gällde att ha en plan hela vägen samt att ta väl kalkylerade beslut utifrån hur hinderna var placerade med olika tekniska valmöjligheter redan i de lägre klasserna.

Helsingborg är en väldigt bra anläggning och en väl inarbetadorganisation som kan det här med att genomgående år efter år hålla hög kvalitet på tävlingarna. Det är väldigt roligt att se hur många av de yngre ryttarna spenderar sin tid och julledighet inne på dessa tävlingar, de tittar, lär och analyserar de olika ritterna och de olika banorna.

Jag blir så stolt när jag ser det brinnande intresset, hur det glöder i ögonen på ungdomarna av att få spendera fyra stycken hela dagar på HFRK. Ja, det var till och med så att jag fick skicka hem någon för att vila några timmar innan sin egen start. Det ger mig mycket energi att coacha och supportera alla dessa ungdomar som verkligen väljer att vilja utvecklas och som har passionen. Dessutom sändes tävlingen även live alla dagarna och jag vet att många som av någon anledning inte kunde vara där tittade online. Ryttarna lär mycket av se andra ekipage så jag vet att denna helg var väldigt lärorik för många.

Några saker jag reflekterade över är vikten av att vara väl förberedd. Jag vet att jag kanske tjatar mycket om detta och jag har skrivit inlägg om det tidigare i bloggen. En stor del är den mentala biten, HFRK är en stor anläggning och för oss här i Syd så är det många kompisar, familj med mera som är på läktaren och håller tummarna. Det kan för många vara en extra press men i vissa fall en morot. Just att kunna förhålla sig till detta är bra att tänka igenom innan och att han någon med sig som hjälper till med att få fokus på uppgiften istället för allt runtomkring, att supportera i detta utifrån ryttarens och hästen behov och dagsform.

Den andra delen är bangången och de utmaningar som presenteras av banbyggaren och de olika antal galoppsprång man planerar att rida. Att ha lite koll på hur banorna rids redan i klassen innan din klass då de i flesta fall finns i alla fall en återkommande linje i nästa klass och att gå igenom skissen via Equipe appen innan bangång. Jag såg och hörde både bra exempel och mindre bra exempel på detta och väljer därför att highlighta det.

Den tredje delen är framhoppningen. Jag spenderade en hel del tid på framhoppningen och jag måste tyvärr säga att det är alldeles för många som enligt mig inte har en väl genomtänkt plan. Både rent tidsmässigt (kommer för sent eller hoppar fram för tidigt) men också hur högt man hoppar och hur man hanterar ett eventuellt missförstånd. Om ni inte har en plan och kunskap kring hur en bra framhoppning ser ut för just ditt ekipage så rådfråga era tränare hemma och be om hjälp för att få de att fungera.

 

Att inte planera är som att planera för att misslyckas…

Det är så roligt att se hur alla ekipage utvecklas, tränar, kämpar och ligger i. En stor inspirationskälla för mig är just det, det är så roligt att se när ryttarna börjar få till helheten och förstår varför de olika delarna är viktiga men framförallt känner känslan i ridningen.

Hästarnas klipps, sakerna putsas, hästarna och kanske ryttarna får  massage, kiropraktor bokas, vet checkar görs, foderstater gås igenom, vaccinering bokas, träningar och tävlingar planeras. Det är mycket som behöver tänkas på med livet som häst och det kostar en halv förmögenhet. Det är mycket som behöver planeras och det mesta repeteras under hela året, varje vecka, många saker varje dag året om.
För att göra det enkelt så krävs det bra planering och struktur. Jag vet en del som planerar i sin digitala kalender, en del i sin hästdagbok, på kalendern på kylen eller i en Excel-fil i datorn. Hur:et spelar ingen roll men jag rekommenderar att ha planeringen nedskriven för att komma ihåg.
Små anteckningar kring dagens känsla vid ridningen eller små avvikelser från hästen normala beteende är också väldigt bra att skriva ner för att kunna följa upp och för att komma ihåg. Får man in ett bra system kring detta som ung ryttare så lär man sig väldigt mycket om hästen och hur man själv fungerar för att kunna få ett bra eget system nu men  även den dagen då man står på egna ben.
Kanske jag ska göra ett format för en sådan struktur, det tål att tänkas på.
Ha en riktigt fin dag.
Kram S

Gränsen är hårfin…

Denna veckan har fått mig till att reflektera en hel del på vad hästarna faktiskt gör för oss som människor. Jag kan såklart bara prata utifrån mig själv men jag tror att många av er därute kan känna igen sig och förstå.

Det är så mycket träning, planering, tid, talang, teamwork, driv, tid och energi som krävs för att känna att man har vunnit den där tävlingen som man har kämpat för.
Gränsen, krasst mellan att vara vinnare eller förlorare är hårfin. Märk väl att när jag skriver vinnare så betyder inte det bara att vinna en blå & gul rosett utan en vinst tillsammans med sin häst kan vara så mycket mer.
Jag har så otroligt mycket att tacka ridsporten för – tränare, föräldrar, hästägare, min familj och alla människor som på något sätt har varit en del av alla mina tidigare år som tävlingsryttare. Det har format mig till den jag är idag och det är en erfarenhet som ingen kan ta ifrån oss.
Funderar ni någonsin på vart era motgångar har tagit er? Hur ni reagerar och agerar när ni stöter på en liknande motgång ännu en gång? Om jag raljerar lite så tror jag inte att vanliga människor förstår hur mycket hästarna och livet med hästar faktiskt påverkar ens personlighet i det långa loppet. Det är en kultur som byggs där hästen alltid går först, utan din häst är du ingenting.
När hästen står skadad eller blir såld är du helt plötsligt ingenting. Världen kanske går under där och då men någonstans där inne finns ryttarens kraft att bygga upp och tro på att allting kommer att bli bra, till och med ännu bättre. Det är faktiskt helt fantastiskt och så värdefullt senare i det vuxna livet.
När jag red ponny var jag en extremt dålig förlorare, extremt dålig. Jag grät mycket, var ofta tvär mot mina nära efter en dålig runda och grävde ner mig ordentligt. Det var en stor svaghet medan att komma igen och vinna nästa klass var en enorm styrka. Balansen var inte den bästa men vinnarskallen den var väldigt slående. Tack vare mina föräldrar så lyckades jag utveckla detta positivt sakta men säkert, men inte förrän jag började på IKEA så kunde jag förstå ännu mer vem jag är, varför jag är som jag är och på vilket sätt jag kan applicera hur jag är för att förflytta saker framåt.
Jag är fortfarande en tävlingsmänniska, älskar att tävla och älskar att vinna. Jag har däremot lärt mig att för att vinna så krävs det ett väldigt bra team och att alla delar i teamet är väldigt värdefulla. Det är inte bara relationen med hästen som jag endast fokuserade på förr utan även relationen med människorna som är avgörande. Lika viktigt är det att inte ha relationer som suger energi och kraft som därmed tar fokus ifrån vad du vill lyckas med.
Som sagt gränsen är hårfin men lärorik och varenda erfarenhet är en erfarenhet rikare, det är upp till dig själv hur du väljer att se på det.
Kram S

Jämför du dig med alla andra?

Det är väldigt vanligt att jämföra sig med andra, detta gäller genom hela livet.
När det gäller andra ryttare så försök att bli inspirerad och peppad, att jämföra och bli nedstämd är självdestruktivt. Alla ryttare och hästar har olika förutsättningar, det har vi pratat om tidigare i bloggen.

Jag vet att det är lättare sagt än gjort, tror mig jag har själv varit där mängder av gånger. Jag brukar tänka att när man fastnar i att jämföra sig med andra. Att man bara är bra om ingen annan har bättre resultat och så vidare. Händer detta ofta?

 

Då behöver du öva, bli medveten om vad du tänker, säger och mata dig själv med andra tankar. Detta tar tid för det handlar om att ändra ditt beteende och det gäller att ha tålamod. Ibland faller du dit igen när du minst anar och börjar jämföra, hitta nycklar, metoder som passar dig och lär dig kontrollera dina tankar.

 

När du känner att du börjar jämföra, säg till dig själv ”Tack, det räcker så. Jag väljer hellre den här vägen framåt istället”.

Det är viktigt att jobba med och bestämma sig för sin självbild. Självbilden att vara bäst är tuff men möjlig.
Det är bara du som äger din självbild som vet vad det innebär att vara bäst?
Är det att vinna alla tävlingar du har anmält till?
Om dina främsta konkurrenter blir skadade och du vinner, är du då bäst?
När du kommer i tid till den oerhört tidiga dressyrpasset, är du då bäst? Är du bäst när du sätter en ny övning  på hoppträningen?
Ingvar Kamprad sa alltid ”bara för att du är bäst så betyder det inte att du är bra”. Fundera lite på den meningen. Ingvar menade att bara för att du vinner än tävling och levererar bäst resultat så finns det saker att jobba på , att utveckla, att analysera och att ständigt vilja framåt. Det gäller att vara ödmjuk i framgången så att den blir utvecklas långsiktigt och blir hållbar. Detta är förhållande till den självbild man har och hur man försöker att släppa jämförelsen med andra. Jag menar då återigen vad det innebär för dig att känna att du är bra? Det är helt olika för olika ryttare.
Att vara bäst innebär så mycket. Den enda som kan definiera det är du, men kanske med hjälp av andra och ta hjälp av dina kortsiktiga och långsiktiga mål.
Du bör hitta ett förhållande till din självbild som är realistisk och som får dig att må bra varje dag i stallet, i sadeln eller bara när du umgås tillsammans med din häst.
Det är en väg att vandra som är längre eller kortare för olika ryttare. Jag hoppas dessa tips tror hjälper dig att istället för att jämföra dig med andra så låt dig inspireras av andra och framförallt lyft dig själv och de saker som du är bra på som gör dig glad och stolt.
Lycka till.
Kram S

En stor pusselbit för framgång

En vältränad och lösgjord häst är en välpresterande häst, det är grundregeln. Att olika hästar och olika ekipage har olika behov det vet ni redan men för att lyckas med hoppningen så krävs markarbete (dressyr för hopphästen) med målet att ekipaget ska kunna hoppa banor felfritt på absolut bästa sätt.

En ridbar häst rör sig taktmässigt, är lösgjord och tar emot hjälperna från sin ryttare på ett avspänt sätt samtidigt som den bjuder framåt med energi lika bra i båda varven.

En hopphäst ska kunna vara avspänd och förstå vad ryttaren vill vid alla tillfällen. I tempoväxlingar, vid ett galoppombyte eller över en bom eller hinder. Den ska kunna variera sitt tempo och snabbt kunna gå från långa till korta steg och tvärtom. Hopphästen ska kunna ha en stabil kontakt med bettet, kunna gå i en öppen form men också i en lång låg form för att jobba hela sitt nödvändiga spektra.
Här kan dressyrträning vara till god hjälp för hoppekipaget.
För att få bra språng och kunna bibehålla en stark rytmisk galopp inne på banan så är det viktigt att öva på just rytm och takt. Det är mycket enklare att se distanserna om kommunikationen är bra och att ni har tränat på just detta. Det är bra att öva med endast bommar på marken med olika avstånd och att räkna dina galoppsprång.
Hästen måste ha bjudning, vara framme för skänkel, vara avspänd både fysisk och mentalt. Den måste också tycka att arbetet är kul så försök att alltid känna efter vad behovet är just idag för att få ut maximal effekt.
Detta är svårt att göra ensam , därför rekommenderar jag att försöka rida för en dressyrtränare minst en gång i veckan. Det behöver inte vara i ridhus eller på ridbana, dressyrträning på ett fält brukar ge ännu bättre effekt om möjligheten till bra underlag finns.
Nästa alla mina elever tränar för dressyrtränare och dessa tränarna fokusera mycket på grunden för både häst och ryttare. Jag älskar det! Grunden är viktigast och dessutom anpassar de träningen för att kunna leverera som bäst inne på banan.
Jag är otroligt tacksam idag att jag hade föräldrar och hopptränare som lade mycket vikt vid markarbete med mig och mina hästar. Inget markarbete, ingen hoppning eller tävling. Så var det, det var tur.
Mitt mantra idag är att fler borde träna markarbete och att fler borde rida tillsammans med andra duktiga ryttare i sin vardag. Variation med grundtänk är det som i slutändan tar oss längst.
Kram S

Framhoppning

På framhoppningen kan det ibland vara lite stökigt och bökigt, på vissa tävlingar känns framhoppningen som ett enda stort kaos. Framhoppningen är viktig både för häst och ryttare, därför vill jag återkomma till den röda tråden i hur jag ser på det mesta som har med ridning att göra. Det vill säga att ha en bra genomarbetad och kommunicerad plan också när du ska hoppa fram samt att du och ditt team vet vilka regler som gäller på en framhoppning.

Ha även koll på hur många hästar som är inne på banan samtidigt, hur lång tid tar det att skritta bort till starten, vilket varv hoppar man fram i och när du behöver ta ditt sista språng.

En del hästar är oroliga på framhoppningen vilket oftast berorpå ryttarna och detta kan man i de flesta fall träna bort så det blir bättre och bättre. När ryttaren är spänd, stressad och nervös så blir hästen likaså och sedan är det svårt att ta sig tillbaka på så kort tid som framhoppningen faktiskt är. Behåll lugnet och glöm inte bort dina djupa andetag och en positiv känsla. Jag brukar tänka att jag gör lite tempoväxlingar, något avbrott och andra småsaker som gör att jag rider min hästistället för att spänna mig och istället bara ”åka häst. Kommunikationen med din häst är avgörande för en bra känsla på framhoppningen.

Det är viktigt att prata sig samma med sin medhjälpare gällande framhoppningen innan ni rider fram. Vad förväntar du dig för typ av stöd från denne och hur ser upplägget ut?Har du din tränare med dig in på framhoppningen så är det enklare, då kan du få konkreta småtips när du hoppar fram men precis som på framridningen så är det för sent att träna på någonting i detta moment som du inte har tränat på hemma. Har du en mer oerfaren medhjälpare med dig så är det väldigt viktig att ni har satt en plan innan så att det inte behöver bli några frågetecken precis innan start. Det är såklart bäst med en erfaren medhjälpare som har helhetsperspektivet men om det inte är möjligt så återigen se till att ni har pratat innan så att både du och din medhjälpare känner sig trygg med uppgiften.

Det är viktigt att du är tydlig med vilket hinder du ska hoppa men också att din medhjälpare är vaken, ser och hör olika tecken på att någon annan exempelvis tänker höja ett hinder precis när du är i en anridning. Framhoppningen är speciell, många är inne i sin egen bubbla och en onödigt stressfull och ibland farlig miljö kan förekomma. Jag brukar tänka på att försöka vara med min häst i min egen bubbla men att ändå samtidigt ha ett helhetsgrepp och att alltid ha en trevlig ton. Glöm inte bort att leende får dig att slappna av och att det sprider en god stämning i din omgivning.

Har du en het häst som är känslig för ljud så kan en vadderad ljudluva vara väldigt effektivt särskilt på en framhoppning. Det är precis på framhoppningen som ljudnivån är som högst och vet du med dig att din häst kan sparka så är en röd rosett i svansen väldigt bra. För möteskygga hästar så signalerar du detta med en röd rosett på hästens pannband.

En grundregel är att hästen är ute i god tid till uppvärmningen, därefter behöver du egentligen inte hoppa så många språng utan det viktigaste är att hästen är varm och smidig. Är din häst väldigt försiktig eller om du är en oerfaren ryttare så hoppa inte maxhöjd på framhoppningen. Hoppa hellre låga språng flera gånger på rad för att få en bra rytm, känsla och självförtroende. Skulle du få ett grovt nedslag eller ett stopp, sänk hindret direkt och se till att ekipaget tar sig an det med enklare förutsättningar.

Ibland upplever jag att ryttare blir stressade när funktionärerna ropar att den ska hålla sig beredd, det är bra att bekräfta funktionären med ett ”tack, vi kommer” och sedan ta sitt sista språng så nära din start som möjligt för att behålla fokus.

Väl i gången så är det du, din häst och din plan som gäller. Nu är ni redo!

Kram S

Ryttarens träning

Att träna som ryttare är viktigt, vi kämpar och tränar med hästens kondition och styrka men ibland glömmer vi bort oss själv.

Vi behöver precis som hästen träna kondition, styrka och balans. Desto bättre grundfysik du har, desto bättre resultat på hästryggen. Om vi har dessa element på plats så hjälper det oss också väldigt mycket mentalt och det blir lättare att kunna fokusera men även att återhämta oss. Alla vet att fysisk aktivitet är bra för kroppen. Men visste du att träning även är väldigt viktigt för ditt psykiska välbefinnande? Du orkar mer, presterar bättre och mår bättre.

Gällande styrka så kan vi börja med att träna upp vår hållning, det är grunden för en bättre sits. Genom att stärka vår bål och våra magmuskler så stärker du kroppen och får en bra sits på hästryggen. Även vaderna är viktiga för en ryttare att träna upp för att kunna håll om sin häst på ett bra sätt och för att kunna orka ha balansen i stigbyglarna.

Kondition kan man träna på olika sätt, här tycker jag att du ska hitta ditt sätt och börja smått för att sedan öka till längre distanser och intervaller.

Balansen är som jag tidigare skrivit A och O för både häst och ryttare. För att träna balansen så gillar jag personligen att köra YOGA och då framförallt hot YOGA då jag känner att jag kan stretcha mina muskler samtidigt som jag övar på balansen. Stretching är en del som också är väldigt viktig för en ryttare.

Med små steg så kommer man väldigt långt och det finns massor av konkreta övningar som du kan göra i stallet utan att gå på gym eller liknande. Tänk på hur du mockar din hästs box, hur du lyfter vattenhinkarna, lyfter hästens hovar, man kan gå fort eller jogga ut till hagen för att träna upp sin kondition så fort tillfälle ges. Istället för ett skrittpass i skogen på hästens rygg så passa på att gå bredvid, perfekt stund för en powerwalktillsammans med din fina häst.

Jag rekommenderar också att rida en del av varje pass utan stigbyglar, här bygger du upp dina bålmuskler samtidigt som du tränar på balans och smidighet. Istället för att rida ett helt pass utan stigbyglar så börja smått med 5 minuter/pass och utöka tills du känner att du fortfarande orkar och inte tappar rytm och känsla för att du har blivit trött.

Det finns numera massor av material kring träning för ryttare och jag kan rekommendera boken ”Fitness för ryttare” skriven av Sofia Nordgren för ännu mer tips och inspiration.

Kram S

Efter start…

Hej!

Ibland ser jag ryttare som knappt skrittar av sin häst innan den går in i boxen eller transporten igen och det gör verkligen ont både i magen och i mitt hjärta. Snälla gör inte så mot er häst, lova mig det! Vi travar och skrittar av våra hästar för att de ska må bra, vi förebygger skador som muskelstelhet, vi stretchar loss ponnyn och vi säkerställer att hästens puls och andning går ner till normalt. Det gör vi alltid oavsett resultat inne på banan.

Som sagt när man kommer ut från banan så är nummer ett, att hästen får en godisbit direkt vid utgången;) Lite skämt, lite allvar. Hästar är vanedjur och vissa av oss människor är skrockfulla. För mig är det väldigt viktigt med den där godisbiten varje gång hästen lämnar banan.

Uppgift nummer två efter start är att trava av sin häst eller ponny. Detta gör man för att hästen ska komma ner i puls och få varva ner i ca 5-7 minuter. Det kan vara bra att precis som med uppvärmningen kika runt lite innan start för att se var du får lova att trava av. Ibland finns det inte en naturlig paddock eller ridhus där du får gå in efter din ritt utan försök hitta alternativa ställen där underlaget är bra att trava på.

Efter du har travat av så är det viktigt att skritta av din häst och att den (om det inte är strålande sol) får täcke direkt på sin rumpa, vi spänner även upp gjorden ett par hål.

Jag förespråkar om det går att du leder din häst till den andas helt normalt, en tumregel är 15 minuter. Om du inte kan leda hästen så går en skritt tur alldeles utmärkt också.

Att trava av sin ponny direkt när man kommer ut från banan är också väldigt bra mentalt. Ekipaget får 5-7 minuter med fortsatt fokus på sin häst utan någon direkt konstruktiv feedback. Här får ryttaren möjlighet att landa efter sin runda och hinna fundera själv lite över hur det kändes. Vad var det som var bra? Vad kunde jag gjort annorlunda? Vad kan jag känna mig extra stolt över?

Försök att ha det som er gemensamma plan och testa. Endast en kort kommentar om rundan när ekipaget kommer ut. Det kan vara exempelvis ”bra jobbat”, säg inte mer till varandra där och då utan låt ryttaren slutföra sin uppgift med sin häst. Låt ekipaget trava av och sedan kan ni prata under tiden hästen får täcke på sig och skrittas alternativt efteråt beroende på vad ni själv anser fungerar bäst.

Trava av & Reflektera

Skritta av & Slappna av

Summera & Analysera

Kram S