Årets första tävling…

Förra veckan spenderade jag inne på Helsingborgs Fältrittklubb och de traditionella tävlingarna som kallas för Trettonspelen. En fantastisk tävling i mitt tycke med möjlighet för bredden att tävla i allt från de lägsta klasserna upp till MSV A på ponny och 140 på storhäst.

Det var tekniska men sjyssta banor som krävde sin ridning och att ryttarna kom väl förberedda och det gällde att ha en plan hela vägen samt att ta väl kalkylerade beslut utifrån hur hinderna var placerade med olika tekniska valmöjligheter redan i de lägre klasserna.

Helsingborg är en väldigt bra anläggning och en väl inarbetadorganisation som kan det här med att genomgående år efter år hålla hög kvalitet på tävlingarna. Det är väldigt roligt att se hur många av de yngre ryttarna spenderar sin tid och julledighet inne på dessa tävlingar, de tittar, lär och analyserar de olika ritterna och de olika banorna.

Jag blir så stolt när jag ser det brinnande intresset, hur det glöder i ögonen på ungdomarna av att få spendera fyra stycken hela dagar på HFRK. Ja, det var till och med så att jag fick skicka hem någon för att vila några timmar innan sin egen start. Det ger mig mycket energi att coacha och supportera alla dessa ungdomar som verkligen väljer att vilja utvecklas och som har passionen. Dessutom sändes tävlingen även live alla dagarna och jag vet att många som av någon anledning inte kunde vara där tittade online. Ryttarna lär mycket av se andra ekipage så jag vet att denna helg var väldigt lärorik för många.

Några saker jag reflekterade över är vikten av att vara väl förberedd. Jag vet att jag kanske tjatar mycket om detta och jag har skrivit inlägg om det tidigare i bloggen. En stor del är den mentala biten, HFRK är en stor anläggning och för oss här i Syd så är det många kompisar, familj med mera som är på läktaren och håller tummarna. Det kan för många vara en extra press men i vissa fall en morot. Just att kunna förhålla sig till detta är bra att tänka igenom innan och att han någon med sig som hjälper till med att få fokus på uppgiften istället för allt runtomkring, att supportera i detta utifrån ryttarens och hästen behov och dagsform.

Den andra delen är bangången och de utmaningar som presenteras av banbyggaren och de olika antal galoppsprång man planerar att rida. Att ha lite koll på hur banorna rids redan i klassen innan din klass då de i flesta fall finns i alla fall en återkommande linje i nästa klass och att gå igenom skissen via Equipe appen innan bangång. Jag såg och hörde både bra exempel och mindre bra exempel på detta och väljer därför att highlighta det.

Den tredje delen är framhoppningen. Jag spenderade en hel del tid på framhoppningen och jag måste tyvärr säga att det är alldeles för många som enligt mig inte har en väl genomtänkt plan. Både rent tidsmässigt (kommer för sent eller hoppar fram för tidigt) men också hur högt man hoppar och hur man hanterar ett eventuellt missförstånd. Om ni inte har en plan och kunskap kring hur en bra framhoppning ser ut för just ditt ekipage så rådfråga era tränare hemma och be om hjälp för att få de att fungera.

 

Framhoppning

På framhoppningen kan det ibland vara lite stökigt och bökigt, på vissa tävlingar känns framhoppningen som ett enda stort kaos. Framhoppningen är viktig både för häst och ryttare, därför vill jag återkomma till den röda tråden i hur jag ser på det mesta som har med ridning att göra. Det vill säga att ha en bra genomarbetad och kommunicerad plan också när du ska hoppa fram samt att du och ditt team vet vilka regler som gäller på en framhoppning.

Ha även koll på hur många hästar som är inne på banan samtidigt, hur lång tid tar det att skritta bort till starten, vilket varv hoppar man fram i och när du behöver ta ditt sista språng.

En del hästar är oroliga på framhoppningen vilket oftast berorpå ryttarna och detta kan man i de flesta fall träna bort så det blir bättre och bättre. När ryttaren är spänd, stressad och nervös så blir hästen likaså och sedan är det svårt att ta sig tillbaka på så kort tid som framhoppningen faktiskt är. Behåll lugnet och glöm inte bort dina djupa andetag och en positiv känsla. Jag brukar tänka att jag gör lite tempoväxlingar, något avbrott och andra småsaker som gör att jag rider min hästistället för att spänna mig och istället bara ”åka häst. Kommunikationen med din häst är avgörande för en bra känsla på framhoppningen.

Det är viktigt att prata sig samma med sin medhjälpare gällande framhoppningen innan ni rider fram. Vad förväntar du dig för typ av stöd från denne och hur ser upplägget ut?Har du din tränare med dig in på framhoppningen så är det enklare, då kan du få konkreta småtips när du hoppar fram men precis som på framridningen så är det för sent att träna på någonting i detta moment som du inte har tränat på hemma. Har du en mer oerfaren medhjälpare med dig så är det väldigt viktig att ni har satt en plan innan så att det inte behöver bli några frågetecken precis innan start. Det är såklart bäst med en erfaren medhjälpare som har helhetsperspektivet men om det inte är möjligt så återigen se till att ni har pratat innan så att både du och din medhjälpare känner sig trygg med uppgiften.

Det är viktigt att du är tydlig med vilket hinder du ska hoppa men också att din medhjälpare är vaken, ser och hör olika tecken på att någon annan exempelvis tänker höja ett hinder precis när du är i en anridning. Framhoppningen är speciell, många är inne i sin egen bubbla och en onödigt stressfull och ibland farlig miljö kan förekomma. Jag brukar tänka på att försöka vara med min häst i min egen bubbla men att ändå samtidigt ha ett helhetsgrepp och att alltid ha en trevlig ton. Glöm inte bort att leende får dig att slappna av och att det sprider en god stämning i din omgivning.

Har du en het häst som är känslig för ljud så kan en vadderad ljudluva vara väldigt effektivt särskilt på en framhoppning. Det är precis på framhoppningen som ljudnivån är som högst och vet du med dig att din häst kan sparka så är en röd rosett i svansen väldigt bra. För möteskygga hästar så signalerar du detta med en röd rosett på hästens pannband.

En grundregel är att hästen är ute i god tid till uppvärmningen, därefter behöver du egentligen inte hoppa så många språng utan det viktigaste är att hästen är varm och smidig. Är din häst väldigt försiktig eller om du är en oerfaren ryttare så hoppa inte maxhöjd på framhoppningen. Hoppa hellre låga språng flera gånger på rad för att få en bra rytm, känsla och självförtroende. Skulle du få ett grovt nedslag eller ett stopp, sänk hindret direkt och se till att ekipaget tar sig an det med enklare förutsättningar.

Ibland upplever jag att ryttare blir stressade när funktionärerna ropar att den ska hålla sig beredd, det är bra att bekräfta funktionären med ett ”tack, vi kommer” och sedan ta sitt sista språng så nära din start som möjligt för att behålla fokus.

Väl i gången så är det du, din häst och din plan som gäller. Nu är ni redo!

Kram S

Efter start…

Hej!

Ibland ser jag ryttare som knappt skrittar av sin häst innan den går in i boxen eller transporten igen och det gör verkligen ont både i magen och i mitt hjärta. Snälla gör inte så mot er häst, lova mig det! Vi travar och skrittar av våra hästar för att de ska må bra, vi förebygger skador som muskelstelhet, vi stretchar loss ponnyn och vi säkerställer att hästens puls och andning går ner till normalt. Det gör vi alltid oavsett resultat inne på banan.

Som sagt när man kommer ut från banan så är nummer ett, att hästen får en godisbit direkt vid utgången;) Lite skämt, lite allvar. Hästar är vanedjur och vissa av oss människor är skrockfulla. För mig är det väldigt viktigt med den där godisbiten varje gång hästen lämnar banan.

Uppgift nummer två efter start är att trava av sin häst eller ponny. Detta gör man för att hästen ska komma ner i puls och få varva ner i ca 5-7 minuter. Det kan vara bra att precis som med uppvärmningen kika runt lite innan start för att se var du får lova att trava av. Ibland finns det inte en naturlig paddock eller ridhus där du får gå in efter din ritt utan försök hitta alternativa ställen där underlaget är bra att trava på.

Efter du har travat av så är det viktigt att skritta av din häst och att den (om det inte är strålande sol) får täcke direkt på sin rumpa, vi spänner även upp gjorden ett par hål.

Jag förespråkar om det går att du leder din häst till den andas helt normalt, en tumregel är 15 minuter. Om du inte kan leda hästen så går en skritt tur alldeles utmärkt också.

Att trava av sin ponny direkt när man kommer ut från banan är också väldigt bra mentalt. Ekipaget får 5-7 minuter med fortsatt fokus på sin häst utan någon direkt konstruktiv feedback. Här får ryttaren möjlighet att landa efter sin runda och hinna fundera själv lite över hur det kändes. Vad var det som var bra? Vad kunde jag gjort annorlunda? Vad kan jag känna mig extra stolt över?

Försök att ha det som er gemensamma plan och testa. Endast en kort kommentar om rundan när ekipaget kommer ut. Det kan vara exempelvis ”bra jobbat”, säg inte mer till varandra där och då utan låt ryttaren slutföra sin uppgift med sin häst. Låt ekipaget trava av och sedan kan ni prata under tiden hästen får täcke på sig och skrittas alternativt efteråt beroende på vad ni själv anser fungerar bäst.

Trava av & Reflektera

Skritta av & Slappna av

Summera & Analysera

Kram S

Att rida fram på tävling

Att rida fram sin häst på ett bra sätt på tävling anser jag är viktigare än själva framhoppningen, på tävlingsdagen är det här samspelet mellan häst och ryttare startar och alltså det mest avgörande momentet till att åka hem med ett bra resultat.

Hästen behöver vara varm i hela kroppen för att kunna prestera och hoppa på ett bra sätt. Kommer du in på framhoppningen med en häst som inte är tillräckligt uppvärmd så kommer hästen förmodligen att spänna sig och de första sprången på framhoppningen kommer inte att kännas så som du önskar, vilket leder till onödig stress och nervositet för de flesta.

Det kan vara bra att kika runt lite på tävlingsplatsen innan ni lastar av för att se hur framridningsmöjligheterna ser ut, ibland har vi en stor yta iför framridning ibland endast ett litet ridhus. En bra sak att tänka igenom är hur du kan använda din plan och upplägg på just den här tävlingsplatsen. Desto mer sådant du har med dig innan du sitter upp på din häst, desto mindre frågetecken och stress blir det när du är tillsammans med din häst och börjar att rida fram.

Ett generellt upplägg för framridningen på tävling är att ha hästen ute (sadlad och klar) att skrittas för hand när det är ca 20-22 ekipage före, därefter sitter man upp när det är ca 17 ekipage kvar och börjar trava när det är 15 ekipage före. Jag tycker att de första 5 minuterna på uppvärmningen både hemma och på tävling endast ska vara trav och galopp på lätt tygel och i lätt sits så att hästen får optimala förutsättningar att komma igång.

Efter den enkla uppvärmningen så är det dags att kolla gas och broms genom små tempoväxlingar, mjuka avbrott och igångsättningar. Tänk på att allt man inte har gjort hemma i markarbetet och konditionsträningen inför en tävling är för sent att göra på själv tävlingsdagen, framridningen är inte ett dressyrpass. Väl på tävlingsplatsen känner vi bara efter så att hästen känns mjuk, lyssnar fint för hjälperna och ser till att hästen får bästa förutsättningarna inför framhoppningen. Mitt bästa tips är att hålla en positiv energi genom att andas och att aldrig bli frustrerad så det går ut över dina känslor och därmed din häst.

Jag tycker också att det är väldigt bra att rida lite öppna med sin häst när man rider fram, att känna att hästen flyttar sig fint undan för båda skänklarna och även lägga några mindre volter i galoppen i samband med tempoväxlingarna eller att använda sig av en större 8-volt. En 8-volt är för övrigt väldigt bra att rida på då man per automatik behöver rak rikta hästen och hela tiden få med sig yttersidan samt rida ut bra i hörnen.Tänk på att få in bra skrittpauser under uppvärmningen så att hästen inte blir trött, keep your horse happy!

Det är ofta som ryttaren är nervös på tävlingsdagen och jag har upplevt att genom att ha en plan för hur vi rider fram från början så hamnar inte nervositeten i fokus utan snarare istället hästen på ett naturligt sätt. Vi förflyttar fokusen till kommunikationen mellan ryttare och häst direkt. En tydlig grund plan som sedan efter mer rutin och olika typer av hästar förfinas och utvecklas så slappnar ekipaget av lite snabbare. Det blir mer fokus på sig själv och sin häst än allt annat som pågår runt omkring. När ryttaren vet exakt när den ska sitta upp och sedan hur framridningstiden kommer se ut så blir det ryttarens viktigaste uppgift.

Träning ger som vi vet färdighet, likaså är det med framridningen. Den är viktig att träna på och repetera så att man få in ett bra system som alla i teamet är medvetna om. När systemet sitter så är det mycket lättare att hantera yttre omständigheter som ibland kan förändra tiden fram till din start, du kommer att känna dig mycket tryggare och din häst känner sig då per automatik mycket lugnare.

Prata gärna ihop er hemma och gärna med er tränare hur er framridning ska se ut för att ni ska lyckas på bästa sätt med nästa moment som är framhoppningen.

Mer om detta kommer snart.

Kram S

 

 

Packa för meeting

Hej!

När man ska iväg på meeting (tävling som innebär övernattning) så finns det en hel del saker som är viktiga att ha med sig. Det ser ut som det är massor av saker och kan verka lite överväldigande men jag lovar er att varje sak är viktig och skönt att ha med sig. Är man flera stycken som åker så kan det vara en fördel att vara överens kring vem som tar med vad för att slippa släpa med så mycket saker. Exempel på detta är skottkärra, grep och vattenkanna. Dessa går lika bra att dela med varandra väl på plats. Att föredra är att att ha ett rejält sadelskåp att packa sina saker i och likaså bra lådor/tunnor för kraftfoder. Skulle det ösregna eller vara väldigt dammigt så ser man gärna att foder och utrusning hålls i ett bra skick under hela tävlingen.

Sadel
Träns
Ledträns
Sadelgjord
Schabrak för tävling
Schabrak för trimning
Stalltäcke (sommar eller vinter beroende på årstid)
Regntäcke
Fleecetäcke
Ylletäcke (på vintern)
Ländtäcke (på vintern)
Svetttäcke
Vattenhinkar
Upphängning för vattenhink
Krubba (föredrar de mjuka man sätter på marken)
Vattenkanna
Liniment
Kyllera
Stallbandage
Bandageunderlägg
Extra grimma
Extra träns
Extra bett
Extra tyglar
Foder
Vitaminer
Saltsten

Broddar med tillbehör
Nummerlapp
Boxgardin (för att hålla ute störningar/vind/regn)
Täckeshängare
Tränshängare
Hovolja
Ryktsaker
Gummiband
Benskydd
Öronluva
Flugmedel
Martingal med förbygel (om det används)
Pälsglans
Hönät
Pass
Morötter / Äpple / Godis
Kniv
Sax
Läderputs
Handduk
Elektrolyter (vid varma tävlingar)
Grep
Skottkärra
Våtservetter / babyolja
Första hjälpen kit (jodopax/bomull etc)
Boxfläkt (vid varma tävlingar)
Hjälm
Kavaj
Vita ridbyxor
Vardagsridbyxor
Tävlingskjorta
Spö
Sporrar
Ridstövlar

Är det någonting som jag har glömt? Återkom gärna med input.

Kram S

Synergi mellan ryttare och föräldrar

Idag tänkte jag skriva lite om relationer mellan föräldrar och ryttare.

Mitt viktigaste råd är att låta ryttaren sätta en målbild och att ni alla är överens och kan ta i hand på den målbilden, ta gärna hjälp av er tränare men tänk på att ni som föräldrar måste stå bakom.

Jag tycker det är viktigt att du som förälder hjälper till och coachar fram ett mål som är realistiskt för ditt barn och er häst. Min erfarenhet säger att när man själv kommer fram till svaret och sedan säger detta högt då blir det också en motivator och någonting som man själv kan ta på. Därför är det viktigt att låta detta samtalet ta tid och att även sätta delmål på vägen. Detta behöver inte vara gul & blå rosetter på tävlingsbanan. Det kan vara att kunna rida ut sin häst själv eller att klara göra fina avsaktningar på ridbanan.

Det är bra att han en vision och ett långsiktigt mål för er som ekipage, det blir oftast en bra drivkraft och lättare att lägga upp sin plan därefter tillsammans med sin tränare. Jag vill återigen uppmuntra till att sätta delmålen, det är viktigt både för ryttare och häst att få känna sig duktiga och känna att de är på väg någonstans. Vi ryttare firar de små framstegen alldeles för sällan!

Det är också viktigt att prata om den mentala delen i stallet, på träningen och i tävlingsmomentet. Vilket upplägg är bäst för ert ekipage?
Det är viktigt att det inte blir ett stressmoment, negativ energi eller frustration i onödan kring hästen. Vissa föräldrar har en viktig uppgift i att säkerställa saker runtomkring men kanske inte är det bästa sällskapet inne på exempelvis en framhoppning.

Vad mår ditt barn bäst av? Hur ska upplägget se ut innan, under och efter en tävling? Prata om detta, desto mer ni kommunicerar och ställer öppna frågor kring olika moment desto enklare och roligare blir uppgiften.

Om du som förälder blir nervös och kanske tycker att klassens hinder ser för höga ut, hur hanterar du det då? Vad säger du till ditt barn före bangång och start? Reflektera gärna lite över dessa olika delar och återigen prata om vad som är bäst för er och er häst.

Det är ca 3 minuter totalt inne på banan, dessa minuter avgörs till största del hur planen inför ser ut, den mentala biten. Det bästa med detta är att man kan träna på det och förbättra det. När man är medveten om sina behov, målen är satta och vilken ton och relation som är den bästa för häst och ryttare då har man kommit väldigt långt.

Kram S