Förra veckan spenderade jag inne på Helsingborgs Fältrittklubb och de traditionella tävlingarna som kallas för Trettonspelen. En fantastisk tävling i mitt tycke med möjlighet för bredden att tävla i allt från de lägsta klasserna upp till MSV A på ponny och 140 på storhäst.

Det var tekniska men sjyssta banor som krävde sin ridning och att ryttarna kom väl förberedda och det gällde att ha en plan hela vägen samt att ta väl kalkylerade beslut utifrån hur hinderna var placerade med olika tekniska valmöjligheter redan i de lägre klasserna.

Helsingborg är en väldigt bra anläggning och en väl inarbetadorganisation som kan det här med att genomgående år efter år hålla hög kvalitet på tävlingarna. Det är väldigt roligt att se hur många av de yngre ryttarna spenderar sin tid och julledighet inne på dessa tävlingar, de tittar, lär och analyserar de olika ritterna och de olika banorna.

Jag blir så stolt när jag ser det brinnande intresset, hur det glöder i ögonen på ungdomarna av att få spendera fyra stycken hela dagar på HFRK. Ja, det var till och med så att jag fick skicka hem någon för att vila några timmar innan sin egen start. Det ger mig mycket energi att coacha och supportera alla dessa ungdomar som verkligen väljer att vilja utvecklas och som har passionen. Dessutom sändes tävlingen även live alla dagarna och jag vet att många som av någon anledning inte kunde vara där tittade online. Ryttarna lär mycket av se andra ekipage så jag vet att denna helg var väldigt lärorik för många.

Några saker jag reflekterade över är vikten av att vara väl förberedd. Jag vet att jag kanske tjatar mycket om detta och jag har skrivit inlägg om det tidigare i bloggen. En stor del är den mentala biten, HFRK är en stor anläggning och för oss här i Syd så är det många kompisar, familj med mera som är på läktaren och håller tummarna. Det kan för många vara en extra press men i vissa fall en morot. Just att kunna förhålla sig till detta är bra att tänka igenom innan och att han någon med sig som hjälper till med att få fokus på uppgiften istället för allt runtomkring, att supportera i detta utifrån ryttarens och hästen behov och dagsform.

Den andra delen är bangången och de utmaningar som presenteras av banbyggaren och de olika antal galoppsprång man planerar att rida. Att ha lite koll på hur banorna rids redan i klassen innan din klass då de i flesta fall finns i alla fall en återkommande linje i nästa klass och att gå igenom skissen via Equipe appen innan bangång. Jag såg och hörde både bra exempel och mindre bra exempel på detta och väljer därför att highlighta det.

Den tredje delen är framhoppningen. Jag spenderade en hel del tid på framhoppningen och jag måste tyvärr säga att det är alldeles för många som enligt mig inte har en väl genomtänkt plan. Både rent tidsmässigt (kommer för sent eller hoppar fram för tidigt) men också hur högt man hoppar och hur man hanterar ett eventuellt missförstånd. Om ni inte har en plan och kunskap kring hur en bra framhoppning ser ut för just ditt ekipage så rådfråga era tränare hemma och be om hjälp för att få de att fungera.