Det är så mycket träning, planering, tid, talang, teamwork, driv, tid och energi som krävs för att känna att man har vunnit den där tävlingen som man har kämpat för.

Gränsen, krasst mellan att vara vinnare eller förlorare är hårfin. Märk väl att när jag skriver vinnare så betyder inte det bara att vinna en blå & gul rosett utan en vinst tillsammans med sin häst kan vara så mycket mer.

Jag har så otroligt mycket att tacka ridsporten för – tränare, föräldrar, hästägare, min familj och alla människor som på något sätt har varit en del av alla mina tidigare år som tävlingsryttare. Det har format mig till den jag är idag och det är en erfarenhet som ingen kan ta ifrån oss.

Funderar ni någonsin på vart era motgångar har tagit er? Hur ni reagerar och agerar när ni stöter på en liknande motgång ännu en gång? Om jag raljerar lite så tror jag inte att vanliga människor förstår hur mycket hästarna och livet med hästar faktiskt påverkar ens personlighet i det långa loppet. Det är en kultur som byggs där hästen alltid går först, utan din häst är du ingenting.

När hästen står skadad eller blir såld är du helt plötsligt ingenting. Världen kanske går under där och då men någonstans där inne finns ryttarens kraft att bygga upp och tro på att allting kommer att bli bra, till och med ännu bättre. Det är faktiskt helt fantastiskt och så värdefullt senare i det vuxna livet.

När jag red ponny var jag en extremt dålig förlorare, extremt dålig. Jag grät mycket, var ofta tvär mot mina nära efter en dålig runda och grävde ner mig ordentligt. Det var en stor svaghet medan att komma igen och vinna nästa klass var en enorm styrka. Balansen var inte den bästa men vinnarskallen den var väldigt slående. Tack vare mina föräldrar så lyckades jag utveckla detta positivt sakta men säkert, men inte förrän jag började på IKEA så kunde jag förstå ännu mer vem jag är, varför jag är som jag är och på vilket sätt jag kan applicera hur jag är för att förflytta saker framåt.

Jag är fortfarande en tävlingsmänniska, älskar att tävla och älskar att vinna. Jag har däremot lärt mig att för att vinna så krävs det ett väldigt bra team och att alla delar i teamet är väldigt värdefulla. Det är inte bara relationen med hästen som jag endast fokuserade på förr utan även relationen med människorna som är avgörande. Lika viktigt är det att inte ha relationer som suger energi och kraft som därmed tar fokus ifrån vad du vill lyckas med.

Som sagt gränsen är hårfin men lärorik och varenda erfarenhet är en erfarenhet rikare, det är upp till dig själv hur du väljer att se på det.

Kram S